Systematik och utforskning av den kemosyntetiska musselfamiljen Vesicomyidae

Upptäckten av nya ekosystem och arter ifrån djuphavet har intresserat forskare under lång tid, men ändå finns det många obesvarade frågor kvar att efterforska. I närheten av tektoniska plattgränser lever specialiserade ekosystem som använder sig av kemosyntes som livnäring. De är specialister på att överleva i miljön kring hydrotermala öppningar och fissurer där kolväten och andra kemiska komponenter sipprar ut.

Just platser där kolvätefissurer finns är fokus i den här avhandlingen, och det har varit ett populärt forskningsämne sedan deras upptäckt i Mexikanska Gulfen 1984. Här lever en mängd olika djur som uppehåller sig via kemosyntes och har ett fossilt arkiv som sträcker sig ända tillbaka till Paleozoikum.

Det här projektet strävar efter att utöka förståelsen kring mångfald, biogeografi och evolutionen av de här typmiljöerna, samt deras unika fauna. Projektet behandlar Kenozoiska fossila fissurer och deras tillhörande fauna, med speciellt fokus på musslor i familjen Vesicomyidae, som har levt i den här typen av habitat sedan sen Eocen, cirka 42-47 miljoner år tillbaka. Taxonomin för den här familjen är under revision eftersom det finns en diskrepans mellan molekylärdata och morfologisk data, vilket har lett till kryptiska arter som uppvisar liknande morfologi, men har helt olika genom.

I den här avhandlingen beskrivs en ny typ av fylogenetisk systematik, som är baserad på en kombination av både morfologisk och molekylär data, och med fler fossil än vad som tidigare gjorts. Den fylogenetiska analysen visar på att morfologiska grupperingar överensstämmer med de från molekylära analyser och att storleksdifferensen vid övergången från Eocen till Oligocen kan bero på klimatförändringar.