Plast i magen på tumlare och säl

Hur mycket plast innehåller sälar och tumlare i svenska hav? Var kommer plasten ifrån? …och hur påverkar den djuren? Frågorna utreds av forskare från Lunds universitet i samarbete med Marint centrum i Simrishamn.

Pilotförsöket går ut på att tarmar från döda sälar och tumlare läggs i väteperoxid tills allt organiskt material har brutits ner. På så sätt kan mikroplaster som funnits i tarmen filtreras fram och undersökas. Metoden är under utveckling, och studien har initierats av Naturhistoriska riksmuséet och Statens veterinärmedicinska anstalt.

Enligt Maria Hansson, forskare vid Lunds universitet och ansvarig för studien, har marina däggdjur från svenska havsområden knappt analyserats tidigare. Man vet därför ännu inte hur stora mängder mikroplast de innehåller. Men hon är övertygad att de kommer att hitta mikroplaster i sälarnas och tumlarnas tarmar, eftersom man tidigare hittat mikroplastpartiklar hos andra vattenlevande djur.

En viktig del av studien är att ta reda på hur plastpartiklarna påverkar djuren. Enligt Maria Hansson är det tillsatserna i plasten som är det största problemet. Det kan vara fråga om mjukgörare, ftalater, hormonstörande ämnen och annat. Själva blandningen av olika ämnen påverkar också riskbilden. Både säl och tumlare är så kallade toppredatorer – de befinner sig överst i näringskedjan. De kan därför få i sig stora mängder miljögifter som ansamlats i näringskedjan, och är därför särskilt känsliga.

De första resultaten kommer att visa om metoden som används fungerar. Därefter kommer forskarna att gå vidare med att samla in och analysera mer material.