Harrens hörselstenar visar var den har fötts

En ny studie visar att man kan se på den kemiska sammansättningen i en harrs otoliter (hörselstenar) om den har fötts i sötvatten eller brackvatten. Analyser av otoliter kan därför öka kunskapen om harrens liv, vilket behövs för att kunna skydda områden som är viktiga.

Harren (Thymallus thymallus) lever framför allt i sjöar och vattendrag. Men det finns även bestånd av harr i Bottniska viken, så kallad kustharr. För att försöka ta reda på var kustharrarna leker och förökar sig har Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) undersökt den kemiska sammansättningen i fiskarnas otoliter. Projektet är ett samarbete med länsstyrelserna i Västerbotten och Norrbotten, där de flesta kustharrar finns.

- Generellt sett är kunskapen om harrbestånden i Bottniska viken mycket begränsad, men det mesta tyder på att den minskar i utbredning. För att kunna förbättra förutsättningarna för kustharren behöver vi identifiera viktiga lek- och uppväxtområden, säger Henrik Jensen, projektledare vid Länsstyrelsen Västerbotten, i ett pressmeddelande från SLU.

Fiskens otoliter växer under hela livet och eftersom tillväxthastigheten varierar beroende på årstid så får de årsringar precis som träd. De grundämnen som finns i fiskens omgivning lagras in i otoliterna, och på så sätt kan man följa var fisken har befunnit sig under olika stadier av livet.

- Kvoten av strontium och kalcium i otoliterna ökar generellt med ökande salthalt och kan således användas för att spåra fiskens ursprung, säger Ulrika Tollerz Bratteby, miljöanalytiker vid institutionen för akvatiska resurser på SLU. Bottniska viken är det enda området i världen som man känner till där harr leker och förökar sig i havet. Ungefär en tredjedel av de kustharrar som analyserades i studien var havslekande, medan resten såg ut att leka i sötvatten. Resultaten visade också att de flesta harrar som levde inom samma område hade samma ursprung.

- Med hjälp av de nya fynden kan vi avsevärt förbättra kunskapen om harrens utbredning: En kunskap som i sin tur kan användas för att bevara och stärka de här unika bestånden, säger Ulrika Tollerz Bratteby.