Värdefulla strandängar växer igen

Strandängar vid Östersjön är värdefulla livsmiljöer. Här finns många unika växter som riskerar att försvinna om bete eller slåtter upphör så att vass eller andra höga växter tar över. Idag finns det bara en bråkdel betad strandäng kvar i Sverige, men trenden går att vända.

På strandängarna trivs många fåglar såsom tofsvipa, strandskata och rödbena och växter som ormtunga, kustarun och rödsäv. Havsstrandängar vid Östersjön ingår i EU:s habitatdirektiv som särskilt värdefulla livsmiljöer.

I en ny studie har forskare vid Stockholms universitet kartlagt var havsstrandängarna finns utefter Östersjökusten och analyserat växternas utbredning. Nästan en tredjedel av de funna växterna är så specialiserade att de inte kan växa på strandängen utan bete eller slåtter.

– Havsstrandängarna utefter Östersjökusten utgör idag endast tre procent av Sveriges värdefulla gräsmarker och de minskar stadigt i både antal och storlek, säger Lukas Rimondini, doktorand vid Stockholms universitet, och den som genomfört studien.

Undersökningen visar att igenväxning kan ha allvarligare effekter än tidigare förväntat då många specialiserade växtarter som bara finns på havsstrandängar är starkt trängda. Utan lokala och regionala skötselåtgärder med omfattande betesdrift riskerar många unika växtarter att minska och dö ut när havsstrandängarna växter igen, med negativ påverkan på djurlivet.

– Det är viktigt att utforma skötselplaner som försöker minska isoleringen och som möjliggör arters spridning mellan olika havsstrandängar. Det finns dock många områden längs med våra kuster som skulle kunna restaureras till öppna och artrika ängar igen. Möjligheterna att vända den nedåtgående trenden är goda, säger Lukas Rimondini.