Hållbar sanering av förorenade bottensediment

Bottensediment i sjöar och hav har länge setts som slutstation för människans olika föroreningar. Ofta utgör dessa sediment istället sekundära föroreningskällor genom att återföra föroreningarna till miljön.

Denna avhandling fokuserade på Östersjön, som är allvarligt förorenad av näringsämnen, giftiga metaller och organiska föroreningar. Överflödet av näringsämnen orsakar övergödning medan andra föroreningar ackumuleras i höga koncentrationer i fisk och topprovdjur, inklusive människor.

När man åtgärdar förorenade akvatiska miljöer är sanering av sedimenten en viktig del. Men det råder brist på praktiskt genomförbara alternativ för att åtgärda alla tre föroreningsgrupperna; näringsämnen, toxiska metaller och organiska föroreningar.

Denna avhandling undersöker innovativa metoder för att sanera förorenade sediment på plats med hjälp av tunnskiktstäckning (thin-layer capping, TLC). Det innebär att ett tunt lager av ett starkt sorbent läggs på sedimentytan för att minska frisättandet och biotillgängligheten av föroreningar. Huvudsyftet var att utvärdera nya sorbent och kombinationer för att bredda kunskapen inom området och belysa fördelar och nackdelar med behandlingarna.

Stora mesokosmexperiment gjordes med sediment från den eutrofierade och kraftigt förorenade Brunnsviken i Stockholm och från den tungt förorenade hamnen i Oskarshamn, Småland. De olika sorbenten testades där i en mängd olika experiment för att fastställa deras saneringspotential och deras ekologiska påverkan på bottnarnas ekosystem.

Resultaten ger värdefulla insikter i potentialen hos innovativa kompositbehandlingar för att hantera det extremt komplexa och mångsidiga problemet som sedimentföroreningar utgör, med implikationer för att återställa förorenade akvatiska ekosystem och de viktiga ekosystemtjänster de ger.