Reproductive isolation at contact zones

Att nya arter bildas är viktigt eftersom det ökar den biologiska mångfalden. Länge trodde forskarna att nya arter enbart kunde bildas genom att en fysisk barriär isolerade två bestånd under en mycket lång tid, men i dag finns många exempel på att arter kan bildas utan isolering, alltså under ett pågående genetiskt utbyte. Hur detta går till är en spännande fråga för evolutionsforskarna.

I den här avhandlingen undersöks vad som händer mellan genetiskt åtskilda bestånd av en art i en så kallad kontaktzon, ett gränsområde mellan de två bestånden. I avhandlingen studeras de så kallade reproduktionsbarriärer som finns mellan två olika former av strandsnäckan Littorina saxatilis, samt hos flera marina arter runt Östersjöns mynning, bland annat torsk, sill och rödspätta.

Hos 22 av 23 av de undersökta arterna fanns stora genetiska skillnader mellan bestånden i Östersjön och Nordsjön. Detta beror på att de överlever olika bra i olika salthalter och dels genom att deras fortplantning är separerad i tid eller rum, eller både i tid och rum.

För strandsnäckan Littorina saxatilis, som är vanlig i Atlanten både längs Europas och Nordamerikas kuster, pågår en artbildning under genutbyte, enligt tidigare forskning. Här visar avhandlingen att de olika strandsnäckornas storlek har betydelse inte bara för deras anpasssning till olika livsmiljöer, utan också vid parningen som oftare sker mellan snäckor av ungefär samma storlek. Båda dessa faktorer bidrar till att motverka genutbyte mellan de stora krabbsnäckorna och de mindre vågsnäckorna där de möts i kontakzonerna.