Östersjöns skyddade vikar viktiga kolsänkor

En ny studie visar att avsnörda vikar i Östersjön är viktiga kolsänkor. Det gör det ännu mer angeläget att skydda de här lättstörda områdena.

Många kustekosystem, som till exempel sjögräsängar och mangroveskogar, är kända för att vara viktiga kolsänkor. Nu visar en studie att även bottnar i Östersjöns avsnörda vikar, som separeras från havet genom en trång och grund tröskel, kan binda in och lagra betydande mängder både kol och näring.

– Vi ser att dessa områden spelar en liknande roll som sjögräsängar i andra havsområden, säger Sofia Wikström vid Stockholms universitets Östersjöcentrum, som ansvarat för studien. 

Forskarna såg att sedimenten i de avsnörda vikarna innehöll höga halter av både kol och näring. Mest organiskt material fanns i de vikar som hade smalast och grundast öppning ut mot havet.

– I dessa vikar stannar vattnet upp och vattenutbytet med havet tar lång tid. Bottensedimenten påverkas väldigt lite av vågor och strömmar. Det gör att organiskt material sedimenterar och ackumuleras, säger Sofia Wikström.

Även andra faktorer, som till exempel växtlighet, påverkar bottnarnas kolinlagring. Forskarna poängterar att förvaltningen måste ta hänsyn till ett områdes förmåga till att lagra kol när man planerar både skydds- och restaureringsåtgärder.

– Enligt restaureringslagstiftningen ska man särskilt jobba med att restaurera habitat där man kan få en klimatmildrande effekt – där pekar man ofta på sjögräsängar som exempel från marina miljöer. Men den här studien visar att vi också behöver en bättre förståelse för andra kustnära livsmiljöers kapacitet som kol- och näringssänkor för att rikta restaureringsåtgärderna i Östersjön, menar Sofia Wikström.