Östersjön - en frisk framtid?
Höstförkylning, panikångest eller bara huvudvärk? Läkemedlen vi stoppar i oss kan orsaka små förändringar i naturen som ser oskyldiga ut vid en första anblick. Men i ett ekosystem kan även små rubbningar få enorma konsekvenser. Förbättrad lagstiftning och nya reningsmetoder som klarar att ta hand om läkemedelsrester kan vara räddningen.
Användningen av läkemedel ökar, både på global nivå och i Sverige. Orsakerna är flera: nya eller förbättrade behandlingar, äldre befolkning, vår förändrade livsstil, tidspress inom sjukvården, minskad fattigdom, företagens önskan att sälja mer produkter och att vi i samhället har en lägre acceptans för sjukdomssymptom.
Men en sak är säker: Oavsett orsak så leder vår ökade användning av läkemedel till ökade utsläpp från avloppsreningsverken till miljön. Bland dessa finns steroidhormoner och antibiotika, samt smärtstillande, antiparasitära och ångestdämpande medel. Eftersom läkemedel är gjorda för att påverka levande organismer finns det en risk för negativa effekter på vattenlevande djur som fiskar, grodor och kräftdjur. En del läkemedel är även relativt svåra att bryta ner, vilket gör att de kan finnas kvar under en lång tid.
Kan ge oväntade effekter
Till skillnad från många av de klassiska miljögifterna orsakar läkemedel knappt märkbara störningar som kan te sig harmlösa jämfört med till exempel reproduktionsproblem eller akuta förgiftningar. Men i ett ekosystem kan en liten rubbning göra stor skillnad. När en forskargrupp från Umeå universitet i laboratorium undersökte hur abborrar reagerar på det lugnande medlet Oxazepam såg man att de blev djärvare och mindre benägna att gömma sig, vilket gav dem mer tid åt att söka föda.
I naturen kan detta få olika konsekvenser i olika sjöar. Om sjön innehåller rovfiskar, till exempel gädda, blir en djärv abborre ett lätt byte. Om det däremot inte finns gäddor i sjön kan en djärv abborre se fram emot att äta ostört. I båda fallen rubbas den naturliga balansen.
Foto: iStock och Per Bengtson/Grön idé
Forskningen visar att upp till 95 procent av läkemedelsresterna kan tas bort ifall extra reningssteg läggs till reningsverkens nuvarande processer.
Finns de i Östersjön?
Tillsammans med Initiativet Hållbara Hav och Briggen Tre kronor har forskningsprogrammet MistraPharma undersökt förekomsten av läkemedel ända från södra Kattegatt till norra Bottniska viken och Finska viken i öster. Endast någon enstaka gång tidigare hade läkemedelssubstanser hittats i vattenprover från öppet hav, så sannolikheten att hitta något i Östersjön var låg. Men till forskarnas stora förvåning fanns läkemedel på 49 av 50 provtagningsplatser. Inte helt oväntat innehöll vattenproverna från kustnära områden som Stockholm, Visby och S:t Petersburg högre halter och fler substanser jämfört med proverna från öppet hav. De uppmätta halterna var betydligt lägre än de som normalt hittas i sjöar eller nära reningsverk, men det är ändå en varningssignal.
I och med att användningen av läkemedel ökar, och eftersom vissa läkemedel bryts ner väldigt långsamt, finns en risk att halterna i Östersjön kan öka till skadliga nivåer. Det kan ske antingen för en enskild substans, eller ännu troligare i kombination med andra substanser med liknande verkan, en så kallad "cocktaileffekt".
Bättre rening hjälper
Ett möjligt sätt att skydda Östersjön från läkemedelsläckage är att förbättra reningen av avloppsvatten. Forskningen visar att upp till 95 procent av läkemedelsresterna kan tas bort ifall extra reningssteg läggs till reningsverkens nuvarande process med kemisk, biologisk och mekanisk rening.
Den metod som är visat sig vara mest lovande är en kombination av ozonering och aktiverat kol. Ozonet slår sönder de stabila molekylerna, och kolet drar till sig läkemedelssubstanserna från vattnet. En välkommen bonus av en förbättrad rening är att även andra miljögifter tas bort.
Bättre beslutsunderlag
Förutom att ta fram alternativa reningsmetoder föreslår MistraPharma förändringar i regelverket som underlättar miljöriskbedömning av läkemedel. Till exempel föreslås att miljöriskbedömningar även görs för produkter som godkänts innan EU:s nuvarande riktlinjer trädde i kraft, eftersom produkter sannolikt inte är mindre giftiga bara för att de är äldre. Man föreslår också att hänsyn tas till risken för utveckling av antibiotikaresistens och utsläpp från tillverkningsanläggningar när man gör miljöriskbedömningar.
Till skillnad från regelverk för andra grupper av kemikalier finns det inte någon skyldighet att uppdatera miljöriskbedömningar för läkemedel. Nya studier som visar på nya typer av effekter kommer därför inte att kunna inkluderas enligt nuvarande riktlinjer. För att möjliggöra extern granskning och kunna använda miljöinformationen i till exempel forskning rekommenderas även att miljöriskbedömningarna och de bakomliggande studierna görs publikt tillgängliga.