Öronmaneterna är tillbaka!

Under många år har öronmaneterna lyst med sin frånvaro på västkusten. Denna sommaren har de glädjande nog kommit tillbaka, och det med besked.

Varje vår knoppar maneternas polyper av sig små medusor. Dessa medusor växer sedan till sig och bildar de tallrikstora maneter som vi är vana vid att se. I år har de helt ofarliga öronmanterna blivit ovanligt många till antalet. Under flera år tidigare har man främst sett kammaneter och brännmaneter. I år är det tvärtom, brännmaneter ja, men färre kammaneter till förmån för öronmaneter.

Vad är det då som styr om det blir mycket eller lite maneter? Det är svårt att göra experiment som exakt visar vad som får vissa arter att bli fler än andra ett bestämt år. Filtrerare som de är så kan man ändå konstatera att rikligt med plankton som de kan livnära sig på borde vara gynnsamt, likaså frånvaro av konkurrens av andra arter som äter samma sak. I ett allt surare hav, en effekt av de pågående klimatförändringar, så verkar maneter gynnas med.

Medan man funderar på hur allt hänger ihop, så varför inte hoppa i vattnet och titta på dessa vackra djur som tyngdlösa sakta rör sig genom vattnet. Nästa år är de kanske inte här igen.