Onödig mikroplast i havet
Östersjön förorenas gradvis allt mer av mikroplast. En betydande utsläppskälla återfinns i våra badrumsskåp. Många av de produkter vi förvarar där håller oss rena, men smutsar mer havet. Ett nytt forskningsprojekt har kartlagt hur mycket mikroplast från kosmetik och kroppsvårdsprodukter som hamnar i Östersjön och hur de små partiklarna påverkar havets växter och djur.
Den växande mängden mikroplast i haven har fått stor internationell uppmärksamhet under senare år. Dessa mikroskopiska partiklar är i dag ett relativt välkänt begrepp, och från vetenskapligt håll presenteras ständigt nya rön om mikroplastens inverkan på den marina miljön.
Mikroplast utgör den i särklass största andelen av allt plastskräp i världshaven, och förekommer i alla jordens marina miljöer; i vattnet och bottensedimenten, på stränder och i levande organismer. Partiklarna påträffas till och med i de Arktiska isarna och i djuphaven.
Mycket, mycket små
Mikroplast definieras som syntetiska polymerpartiklar och fragment som är mindre än fem millimeter i diameter. Partiklarna i kosmetik och kroppsvårdsprodukter är industriellt tillverkade, vanligtvis i storlekar från en millimeter i diameter ner till några nanometer. En nanometer motsvarar en miljondels millimeter.
Partiklarnas vanligaste funktion är som polerande slipmedel i exempelvis kroppsskrubb och peelingkrämer. Dock förekommer mikroplast även i en mängd andra vardagsprodukter, som duschgel, tvål, tandkräm, smink, raklödder, badskum, hudkrämer och deodorant.
Fyrtio ton per år
Den växande mängden mikroplast i den marina miljön kommer från många olika utsläppskällor, till exempel partiklar från bildäck, mikrofibrer från textilier och naturlig nedbrytning av större plastföremål. Källorna är ofta mycket svåra att kvantifiera. Men en källa vars utsläpp kan kvantifieras är just mängden mikroplast som kommer från våra badrumsskåp. Analyser av marknads- och konsumtionsdata för hela Östersjöns avrinningsområde med sina cirka 90 miljoner invånare visade att omkring 130 ton polyetenpartiklar från kosmetik och kroppsvårdsprodukter spolas ut med hushållens avlopp varje år.
En stor andel fastnar i reningsverken. Men ju mindre partiklarna är, desto lättare slinker de igenom reningsverken och når havet. I en färsk studie gjordes mätningar vid tre stora svenska reningsverk, och det visade sig att i snitt 30 procent av plastpartiklarna i hushållens avloppsvatten passerar rakt igenom ett vanligt reningsverk. Det innebär att uppemot 40 ton mikroplast från kroppsvårdsprodukter årligen släpps ut i Östersjön från länderna i avrinningsområdet. Eftersom en betydande mängd hushållsavlopp inte är kopplade till ordentlig rening, är siffran sannolikt i underkant.
Fungerar som giftmagneter
Praktiskt taget alla djur i havet kan få i sig mikroplast. Många av de minsta djuren, som plankton, musslor och bottenlevande maskar, misstar partiklarna för föda och äter dem. På så vis kan mikroplasten transporteras vidare i näringskedjan och nå även större djur, och till slut även människor.
När till exempel plankton får i sig plast uppstår en falsk mättnad, vilket kan leda till undernäring. Det finns också vetenskapliga belägg för att partiklarna kan skada inre organ, orsaka inflammation och ha negativ påverkan på energilagring och reproduktion. Ju mindre partiklarna är, desto större är risken att de tränger in i djurens celler och vävnader. Exponeringsstudier med polyeten på blåmusslor visar hur små partiklar kan tränga in i musslornas vävnader och blodceller, och skada immunceller och organ.
I vatten fungerar plastpartiklarna som magneter för olika bakterier och miljögifter. När djuren i havet konsumerar mikroplast får de därmed också i sig de bakterier och gifter som fäst på plastpartiklarna.
De flesta kroppsvårdsprodukter som innehåller mikroplast sköljs ned i hushållsavloppet efter användning. Inom Östersjöns avrinningsområde nås avloppsreningssystemen varje år av cirka 130 ton mikroplastpartiklar från dessa produkter. En betydande del passerar genom reningsverken och hamnar i havet. Där kan plastpartiklarna, som binder miljögifter och bakterier, tas upp av plankton, maskar och fiskar, men även av däggdjur. Ju mindre partiklarna är desto större är risken att de tränger in i celler och vävnader och skadar immunceller och organ. Illustration: Jerker Lokrantz/Azote.
En utopi att få bort allt
Det finns två effektiva åtgärder för att möta utmaningen med utsläpp av mikroplast i den marina miljön: hållbar produktdesign och förebyggande vid källan. Tyvärr är många av de kända källorna mycket svåra att strypa. Att till exempel förbjuda all trafik med gummidäck, eller användandet av plastpåsar, ter sig som nästintill utopiskt. Detsamma gäller dock inte utsläppen från de krämer och andra hygienartiklar som vi förvarar i våra badrumsskåp. Den utsläppskällan går faktiskt att eliminera helt. Som konsument kan man läsa innehållsförteckningen. Om det står polyethylene, pe, innebär det att produkten innehåller plast.
Flera multinationella företag har redan börjat fasa ut mikroplaster från sina produkter genom att ersätta plasten med mer miljövänliga alternativ, exempelvis kiseldioxid som är ett naturligt förekommande mineral. Analyser visar att industrins utfasningsarbete har haft viss effekt. Under perioden 2008-2014 skedde ett tydligt trendbrott. Den totala användningen av mikroplast i kroppsvårdsprodukter i Tyskland, Sverige, Norge, Danmark och Finland minskade då från 60 ton per år till strax under 40 ton per år.
Dessvärre pågår en motsatt trend i de östliga länderna Polen, Ukraina, Ryssland, Tjeckien, Slovakien, Vitryssland, Estland, Lettland och Litauen. Under de senaste 15 åren har användandet där ökat, från omkring 30 ton per år till cirka 100 ton. Prognosen för dessa länder är en fortsatt ökning, till strax under 120 ton år 2018.
Den totala användningen i hela Östersjöområdet ökar alltså och kommer sannolikt att fortsätta öka om inte utfasningsprocessen utvidgas, påskyndas och genomförs i samtliga länder.
Liten men viktig del
Hur skadliga är då utsläppen från kosmetik och kroppsvårdsprodukter? Är 40 ton per år mycket, eller bara en droppe i havet?
Jämfört med den totala mängd plastskräp som årligen hamnar i Östersjön utgör mikroplasten från våra badrumsskåp såklart bara en liten del. Samtidigt finns det ingen mirakellösning som i ett slag kan stoppa all tillförsel av all mikroplast till havet. De olika utsläppskällorna är allt för diversifierade och måste därför hanteras separat.
Att bedöma exakt hur stor skada 40 ton mikroplast orsakar i havet är ännu omöjligt. Till det behövs mycket mer forskning och data. Men den skada som hittills har bevisats får anses vara nog för att motivera kraftiga åtgärder mot utsläppen. Och för att det arbetet ska bli framgångsrikt kommer det att krävas både vilja och handlingskraft från politiker och industrin, men också från oss enskilda konsumenter.