Nya rön om metylkvicksilver i havet

Metylkvicksilver är en av de kemikalier som utgör störst hot mot global folkhälsa. Men hur hamnar kvicksilvret i fisken som vi äter? En ny studie visar att halterna av så kallade tioler i vattnet styr hur mycket metylkvicksilver som tas upp av levande organismer.

För att metylkvicksilver ska ta sig in i näringsväven måste det tas upp från vattnet av organismer och upptaget sker i första hand av växtplankton. Det sker då en dramatisk anrikning, men hur stora mängder av det giftiga ämnet som tas upp varierar mycket mellan olika vattenmiljöer. I havet tar växtplankton upp mycket mer kvicksilver än i sjöar och vattendrag och hittills har man inte vetat varför.

Nu har en forskargrupp vid Umeå universitet visat hur organiska föreningar som kallas tioler styr hur mycket kvicksilver som tas upp av organismerna. Tioler binder metylkvicksilvret hårt, och höga halter av dem hämmar därför upptaget av metylkvicksilver. Tiolerna finns i allt organiskt material som är löst i vatten, men studien visar att halterna av tioler är betydligt lägre i marina miljöer. Det metylkvicksilver som hamnar i havet kommer därför inte att bindas lika hårt, utan kan tas upp av exempelvis växtplankton.

Att förstå processerna bakom upptaget av metylkvicksilver är viktigt för att kunna hantera problemet i framtiden. Riskerna beror främst på hur vi lyckas minska utsläppen av kvicksilver till miljön. Men även klimatet och andra förändringar i miljön kan påverka mängden och omsättningen av kvicksilver.