Nordamerikansk krabba kan förändra Östersjöns ekosystem

Den vitfingrade brackvattenkrabban är en relativt ny gäst i Östersjön. Nu visar en ny studie från Estlands kust att den invasiva arten kan innebära ett starkt hot mot Östersjöns ekosystem.

Sedan millennieskiftet har den invasiva vitfingrade brackvattenkrabban, Rhithropanopeus harrisii, ökat i antal i södra Östersjön. Det var dock så sent som 2011 som det första exemplaret observerades i estländska vatten. Och sedan dess har den spridit sig extremt fort.

Enligt en ny forskarstudie som gjorts vid den estländska kusten har biomassan av bytesdjur på havsbottnarna i området minskat med 61 procent sedan krabbornas ankomst, och antalet arter har minskat med 35 procent. Östersjömusslan är numera sällsynt i området och andra arter av musslor har helt försvunnit.

Den vitfingrade brackvattenkrabbans ursprungliga utbredningsområde sträcker sig längs den nordamerikanska östkusten, från östra Kanada ner till östra Mexiko. Förmodligen har den kommit till Europa via barlasttankarna på fartyg. Krabban är liten, bara två centimeter över ryggen, och den tolererar låga salthalter. Den trivs på både hårda och mjuka bottnar, med eller utan växtlighet. Dieten är bred och omfattar både alger och alla slags vattenlevande ryggradslösa djur. Östersjön bjuder alltså på goda förutsättningar för att krabban ska trivas.

Enligt forskarna har den vitfingrade brackvattenkrabban få naturliga fiender i Östersjön, till stor del på grund av att antalet rovfiskar hålls nere av ett hårt kommersiellt fisketryck. Östersjöns invånare saknar också effektiva försvar mot krabban, då det inte sedan tidigare finns något inhemskt rovdjur som påminner om den vitfingrade brackvattenkrabban. Dessa faktorer har lett till att den snabbt kunnat sprida sig.

För fyra år sedan observerades ett fynd av vitfingrad brackvattenkrabba i en vik utanför Oxelösund. Det är hittills det enda fyndet på den svenska sidan av Östersjön, men troligtvis kommer den att etablera sig även här.
- Vi har den här krabban på radarn. Så fort den kommer in i våra vatten vill vi veta det, säger Sofia Brockmark, utredare vid Havs- och vattenmyndigheten, i en intervju för TT.