Miljötoppmöte med anor

Nu i början av juni samlas ledare från alla världens länder i Stockholm för att ta nya viktiga steg i miljö- och hållbarhetsarbetet. Namnet Stockholm +50 anspelar på världens första globala miljömöte som hölls just i Stockholm för 50 år sedan, år 1972. Ett arv som förpliktigar.

Då, år 1972, antogs Stockholmsdeklarationen som varit en viktig utgångspunkt för den globala miljöpolitiken och det internationella miljösamarbetet. Enligt forskaren Sverker Sörlin har Sveriges roll i formeringen av Global Environmental Governance – global miljöstyrning – varit exceptionell. Han menar att arvet är ett förpliktigande varumärke för Stockholm och en svensk guldreserv av global goodwill.

Nu är förhoppningen att evenemanget ska fungera som en språngbräda för genomförandet av de globala hållbarhetsmålen, Parisavtalet om klimatförändringar och det globala ramverket för biologisk mångfald.

Forskaren Jonas Ebbesson funderar i en debattartikel över om alla dessa konferenser handlingsplaner och policydokument verkligen har någon betydelse.
- Det är lätt att bli cynisk, skriver han. Men även om det är svårt att mäta den exakta nyttan av dessa möten och handlingar, är det enkelt att svara på frågan: Ja de betyder något och de behövs. I sina bästa stunder blir FN-mötena som en svetslåga när olika intressenter samlas och konfronterar varandra.

I synnerhet nu behövs ny energi för att lyfta den internationella hållbarhetspolitiken och väcka liv i det medborgarengagemang som syntes i klimatdemonstrationerna för några år sedan. Då kanske vi kan ta ett nytt jättekliv framåt, och till och med korallreven kanske kan få finnas kvar.