Massa maneter

Öronmaneter, blå och gul brännmanet, i massor. Varför blir det så många av dem vissa år och andra inte? Och hur ska man göra om man bränner sig?

Just nu är det rikligt med maneter på västkusten. I vissa vikar och strömstråk är de så många att det kan vara svårt att bada utan att bränna sig eller även riskera att geleklumparna fastnar i kylvattenintaget på båtmotorer. För några år sedan var det kanske ännu fler, och speciellt öronmaneter. Men innan dess hade det varit en lång period av andra geleklumpar, kammaneter. Att det svänger så är inte lätt att förstå bakgrunden till. Inte ens forskarna kan förutse om det blir många maneter ett år eller vad för sorter som dyker upp. Men att öronmaneter och brännmaneter kommit tillbaka kan vara ett gott tecken på att västerhavet fått tillbaka en viss balans. Nu är det bara stor fisk och musslor som ska tillbaka med, så är det som det ska igen.

Maneter genomgår en ganska komplicerad livscykel, liksom alla nässeldjur som är den djurgrupp maneter tillhör. Vintern spenderar de som fastsittande ytterst små polyper. På våren börjar polyperna knoppa av sig minimedusor som växer till sig i ganska stor fart till de maneter vi normalt brukar se. De är rovdjur och livnär sig på små djurplankton. Forskare tror att det kommer blir ännu vanligare med maneter i haven framöver, då de verkar gynnas av att haven blir surare, en effekt av de pågående klimatförändringarna.

Kammaneter och maneter tillhör faktiskt inte samma djurgrupp och har olika livscykler. Båda är byggda av gele dock, men kammaneterna bränns inte. Mer nära släkt med maneterna finns hydromedusor. Dessa är i regel små och har en klocka såsom maneter. Bland hydromedusorna finns några arter som bränns rejält. En av dem är klängmedusan som numera kan påträffas i ålgräsångar i vissa havsområden på västkusten. Den har funnits här för längesedan och nu kommit tillbaka.

Om du brännt dig så försök få bort trådarna, antingen genom att skölja med havsvatten eller skrapa bort dem med ett kreditkort eller liknande.