Maneter på menyn

Det är ont om fisk i haven, säger både fiskare och forskare. I delar av Asien där man är mer van vid att äta alger och olika sorters ryggradslösa djur har nu även maneter hamnat på menyn, som alternativ.

Ont om fisk men desto fler maneter. Så är fallet inte bara i svenska vatten utan även på många andra ställen. I Thailand har man rundat problemet genom att exportera maneter. På en fabrik bereds och paketeras maneter för att säljas till Japan, Sydkorea och Kina. Där hamnar det på tallriken som till exempel manetssallad, manetpesto eller manetships. Även länder i västvärlden har fått upp ögonen för produkterna och på tio år har fabriken dubblerat sin försäljning. Industrin har till och med blivit mer lönsam än det traditionella fisket.

– Det finns inte kvar någon bläckfisk, inga räkor, inga skaldjur. Med maneter kan jag tjäna mellan 200 till 500 kronor på en dag, medan jag med traditionellt fiske hade tjänat 100, säger fiskaren Manop Tae Aree.

Den sorts maneter som man främst äter är av typen lungmaneter, som ju även finns i svenska vatten om ej i så stora mängder. Lungmaneter är stora, ganska köttiga och bränns inte. De är rika på protein och innehåller också kollagen. En annan ätlig manet är öronmaneten, som även finns hos oss. Den sägs inte vara lika smakrik som lungmaneter men fungerar bra som konsistensgivare och faktiskt som chips.

I Sverige har projektet Scary Seafood, Göteborgs universitet, uppmärksammat havets många okända delikatesser. Tyvärr har maneter inte visat sig vara någon smak- eller konsistensmässig succé vid de workshops som anordnats. Att äta maneter som fiskats i rena vatten är inte farligt, men vägen mot att uppskatta maneter som del i kosten verkar lång, i alla fall här i Sverige. Fast kanske är det dags att börja vänja sig vid andra smaker…