Hot och hopp för Östersjötumlaren

Den tredje söndagen i maj är det Östersjötumlarens dag. Man tror att det bara finns ungefär 500 individer kvar, och populationen klassas som akut hotad. Hoten mot den lilla valen är många. Men det ser ändå ut att finnas ett visst hopp - om tumlaren får tillräckligt med skydd.

Vanlig tumlare (Phocoena phocoena) är den enda valarten som finns permanent i svenska vatten. Tumlarna runt Sverige delas in i tre populationer: Nordsjöpopulationen, Bälthavspopulationen och Östersjöpopulationen.

Läget på västkusten är relativt bra, medan tumlarna i Östersjön hotas bland annat av miljögifter, infektioner, undervattensbuller och att de fastnar i fiskenät och drunknar. Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) har tillsammans med Naturhistoriska riksmuseet sammanställt data från 140 obducerade tumlare för att ta reda på mer om tumlarna och deras dödsorsaker.

- Bifångst eller trolig bifångst var den vanligaste dödsorsaken bland de obducerade tumlare där vi kunde fastställa dödsorsaken. 26 procent hade helt säkert eller mest troligt dött av drunkning i nät, säger Aleksija Neimanis vid SVA.

Den näst vanligaste dödsorsaken var sjukdomar, där lunginflammation stod för ungefär hälften av sjukdomsfallen. De flesta lunginflammationer hade orsakats av bakterier, framför allt streptokocker, men några fall berodde på parasiter och mögelsvamp.

Studier i andra länder har visat att miljögifter ökar risken för tumlare att få både infektioner och reproduktionsstörningar. Trots att halterna av PCB i naturen har minskat med över 90 procent de senaste decennierna så tror forskare att de fortfarande kan orsaka reproduktionsstörningar hos tumlare.

- När vi nyligen analyserade PCB i 22 friska tumlare hade minst sju av dem halter som överstiger de tröskelvärden som man i andra länder har sett ger negativa effekter på reproduktionen. Och då har vi har bara tagit med sju olika typer av PCB, jämfört 25 som andra länder använder, så jag tror att det är ännu fler som egentligen överstiger tröskelvärdet, säger Anna Roos på Naturhistoriska riksmuseet.

Trots alla hot så finns det ändå vissa hoppfulla resultat, bland annat från den akustiska övervakningen där man detekterar klickljud från tumlarna. I den här övervakningen har det skett en ökning av detektionsfrekvensen de senaste åren i ett av Östersjötumlarens viktigaste områden, vid Norra Midsjöbanken. Den här ökningen tror man kan bero på en minskning av nätfisket, vilket minskar risken för att tumlarna ska fastna som bifångst.

- Om man antar att populationens utbredningsmönster inte har ändrats indikerar ökningen i detektionsfrekvens att hela populationen har ökat i antal. Vi kan dock inte veta säkert utan att inventera hela populationens utbredningsområde igen. Det har bara gjorts en gång, från maj 2011-april 2013, säger Julia Carlström vid Naturhistoriska riksmuseet.



Obduktionsverksamheten finansieras av Havs- och vattenmyndigheten och miljögiftsanalyserna av Naturvårdsverket.