En lång väg kvar
KRÖNIKA
Den 30 maj i år klockan 3.30 på morgonen tog vi så i hand. Ministerrådet och EU-parlamentet enades om en ny fiskeripolitik som ska börja gälla i EU:s 28 medlemsländer från och med 2014. Vad vi kom överens om var ett stort steg framåt för våra hav: stopp för överfiske, stopp för utkast av fisk, strängare villkor i de kritiserade fiskeriavtalen med tredje land.
Är kampen över nu då? Kan vi alla bara luta oss tillbaka och se fiskbestånden återuppbyggas per automatik, tack vare dessa strängare regler? Svaret är tyvärr: nej. Redan nu märker jag det finns en motvillighet i att tolka den nya lagtexten så som vi kom överens om. När det gäller något som jag slagits för i flera år för - att målet för EU:s fiskeripolitik är att låta fiskbestånden växa till sig till nivåer över dem som kan ge det som kallas MSY (Maximum Sustainable Yield eller Maximal Hållbar Avkastning) och som nu stipuleras i artikel 2:2 i den nya grundförordningen - så försöker nu vissa begrava det lilla ordet "över" i tystnad. Varför ska man ha mer fisk i haven än vad som producerar maximal avkastning undrar man? Bättre än MSY kan det väl inte bli?
Jo, det kan det. MSY är nämligen inte ett mått på god havsmiljö - utan en teoretisk modell för hur mycket fisk av en art som behövs för att alstra en jämn maximal avkastning. Storleken på ett bestånd som ligger på MSY-nivå brukar enligt dessa uträkningar vara mindre än hälften av ett ofiskat tillstånd, ofta ner till en fjärdedel. Ingen enda forskare jag har talat med har svarat ja på frågan om fiskbestånd på MSY-nivå är tillräckligt för hålla havens ekosystem i gott skick eller skapa resiliens mot klimatförändringar och andra miljöhot. Vi behöver andra mått för att leva upp till målen om att ha friska, levande hav överallt, från norr till söder, med alla arter i alla dess naturliga åldrar. Att bygga upp bestånden väl över MSY-nivåer är det enda sättet att uppnå detta.
Ett annat skäl handlar om stabil lönsamhet för fiskesektorn. I Barents hav har ryssar och norrmän visat att det går. Torsken ligger där idag på en nivå fyra gånger högre än MSY-nivån, och skulle man fråga industrin ifall man tyckte att man skulle fiska ner beståndet till en fjärdedel nu skulle de garanterat säga nej. Mer fisk i havet gör fångsterna större per fisketur, vilket betyder att mindre bränsle behövs, och lönsamheten per fångst blir större. Vi närmar oss det australiensare och nyzeeländare redan tillämpar: Maximum Economic Yield. Ta inte så mycket som går, utan så mycket som är långsiktigt mest lönsamt! Självaste Sidney Holt, fiskeribiologins grand old man som en gång myntade begreppet MSY har påpekat dess begränsningar - att fiska maximalt kostar helt enkelt för mycket.
Reformen av EU:s fiskeripolitik var ett stort steg framåt, men vi har fortfarande en lång väg kvar. Vi måste övervaka så att förbudet mot dumpning av fisk blir som vi tänkt, att fiskeriavtalen inte tummar på hållbarhetsprinciperna och att bestånden verkligen byggs upp till de nivåer som krävs för friska hav. Ingen av oss får släppa blicken från målet. Men om vi alla fortsätter kämpa är det i alla fall nu inom räckhåll.