Silltruten - havets globetrotter
I MÅNGA STÄDER HAR SILLTRUTEN blivit en vanligt förekommande invånare, trots att den normalt tillbringar en stor del av sitt liv långt ute till havs. Den kan flyga över tio mil enkel väg för att hämta föda.
DET FINNS TRE UNDERARTER AV SILLTRUT, men i Sverige är det framför allt två man brukar stöta på: Nordsjösilltrut längs västkusten ner till Skåne, samt Östersjösilltrut som häckar runt Gotland och från Stockholms skärgård och norrut.
SILLTRUTEN ÄR ALLÄTARE men lever främst av skarpsill och strömming. I juli ses silltrutar ofta cirkla över skärgårdsöar för att fånga flygmyror. Arten har också anpassat sig till stadsmiljön, och häckar numera i havsanknutna storstäder som Stockholm och Helsingfors. Där lever den av vad vi människor bjuder på, och många barn har gråtit över att fräcka trutar stulit deras bullar, glassar och korvar.
PÅ VINTERN ÖVERGER DOCK SILLTRUTEN sitt havslevande liv till förmån för insjöar på betydligt varmare breddgrader. Flytten går söderut till Victoriasjön och andra stora sjöar i Östafrika. Genom att märka Östersjötrutar med GPS har man kunnat följa deras flyttväg tvärs över Östeuropa ner till Turkiet, sedan över Medelhavet till norra Sinai/Nildeltat och slutligen till de stora sjöarna i Östafrika. Vid ett tillfälle registrerades en fågel på så hög höjd som 5?500 meter när den passerade Arabiska halvön. Farten var hisnande 155 km/timmen.
ÖSTERSJÖTRUTEN HAR MINSKAT I SVERIGE sedan 1970-talet, från 17 000 par till cirka 4 500. Orsaken är fortfarande oklar, men en viktig orsak tros vara dålig häckningsframgång. En undersökning från Finska viken under perioden 1991-1993 visade att 70 procent av ungarna avled av blodförgiftning, och endast fem procent blev flygfärdiga. En trolig orsak är exponering för miljögifter. PCB och DDT är helt förbjudna i Europa sedan 1970-talet, men används fortfarande på många håll i Östafrika. Andra bidragande orsaker kan vara predation från gråtrut och havsörn, samt sjukdomar och svält.