Sillgrisslor och svalor hänger ihop - länken mellan hav och land
Varje vår återkommer tiotusentals sillgrisslor till Stora Karlsö för att bilda par, lägga ägg och föda upp sina ungar. På öns fyr häckar också en stor koloni av hussvalor. Jonas Hentati-Sundberg berättar historien om hur en grupp unga forskare från olika discipliner sökte - och fann - kopplingen mellan sillgrisslorna och svalorna.
Den enorma koloni sillgrisslor som häckar på Stora Karlsö utanför Gotland är både en eftertraktad naturupplevelse och källa till kunskap om hur havet fungerar. Under ett par vårmånader fylls den annars ganska lugna ön av sillgrisslornas skrik från klipphyllorna, och i juni ligger en tung doft av fåglarnas spillning över området kring öns fyr.
Här finns också en rik mångfald av växter, fåglar och andra djur, säkerligen tack vare att naturen är skyddad sedan slutet av 1800-talet, vilket gör ön till ett av världens äldsta naturskyddade områden.
För nästan tio år sedan började jag och några forskarkollegor fundera över hur det kom sig att den vanliga hussvalan, som man vanligtvis hittar på fastlandet, trivs så bra härute. Kolonin av hussvalor som intagit alla skrymslen och vrår på fyren på ön bildar nämligen norra Europas största, så någonting särskilt måste locka dit dem.
Jonas Hentati-Sundberg och hans kollegor arbetade i flera år med att kartlägga sambandet mellan Stora Karlsös sillgrisslor och hussvalor. Foto: Aron Hejdström
Föda från havet
För att få reda på vad som får svalorna att dras till Stora Karlsö började vi med att undersöka deras föda. Genom en så kallad isotopanalys av kolet i svalungarnas fjädrar kunde vi se att deras mat hade ett marint ursprung. Detta var en förvånande upptäckt, eftersom hussvalan är en typisk landfågel, som varken dyker efter fisk eller tillbringar sin tid ute över havet.
Caroline Raymond och Ola Svensson, experter på djuren och tillståndet i Östersjöns bottnar, föreslog att fjädermyggan kunde vara en del av förklaringen. Fjädermyggan är en liten mygga vars larver vanligen lever i sötvattensmiljöer, men också på Östersjöns bottnar. När den nått vuxen ålder flyter den sedan upp till ytan och svärmar. Svalor älskar ju myggor, så ledtråden var intressant nog att undersöka vidare.
Caroline Raymond på jakt efter fjädermygglarver utanför Stora Karlsö. Foto: Jonas Hentati-Sundberg
Fågelbajset gödslar
Nu hade vår forskargrupp också utökats med biogeokemisten Stefano Bonaglia från Göteborgs universitet, och några av oss åkte till Stora Karlsö för att söka efter mygglarver utanför sillgrisslekolonin. Bottnarna utanför ön undersöktes med ekolod från ett modernt forskningsfartyg för att se var förutsättningarna för att finna mygglarver var som bäst. Men det var alldeles intill sillgrisslekolonin, i tångbältet under klipporna, som vi fick napp!
Stora mängder mygglarver levde i tången, och senare analyser bekräftade att de var kraftigt gödda av kväve från bajs från sillgrisslorna på ön. Vi tog prover på fjädermyggor från en rad andra platser, och kunde visa att ju längre vi kom från sillgrisslorna, desto mindre tydlig var denna koppling med kväve i fjädermyggor som gick att spåra tillbaka till sillgrisslebajset.
R/V Electra af Askö användes för att undersöka havsbotten och leta efter fjädermygglarver i sedimenten utanför klipporna. Foto: Jonas Hentati-Sundberg
Hav land = sant
Slutsatsen är att sillgrisslorna behövs för att upprätthålla kolonin av hussvalor, och sannolikt också andra insektsätande fåglar, på Stora Karlsö. Och för att det ska finnas sillgrisslor behöver det finnas fisk i havet, vilket visar på behovet av en hållbar fiskeriförvaltning.
En annan effekt vi kunde se var att bottensedimenten utanför kolonin läcker kväve och fosfor från havsfåglarnas bajs till det omgivande ekosystemet. Därmed bidrar sillgrisslorna till den lokala övergödningen.
Den dagliga mängd fosfor som läcker ut från fågelkolonin är i samma storleksordning som Sveriges största avloppsreningsverk Henriksdal i Stockholm. Fåglarna tillför ingen ny näring till havet, utan koncentrerar den bara till en liten yta nära kolonin. De ska därför inte ses som några miljöbovar, men kunskapen om hur näringsämnen kan transporteras och koncentreras är ändå av värde i modeller som räknar på näringscirkulation i havet.
Illustration: Fredrik Saarkoppel.
Värdefull helhetsbild
Sillgrisslorna äter fisk, bajsar och göder myggor som matar svalor. Dessa samband belyser att om vi vill skydda naturvärden på land kan vi behöva vara medvetna om vad som sker i havet också.
Vår studie utgör bara ett illustrativt exempel, sannolikt finns många andra fall med oväntade ekologiska kopplingar mellan hav och land. De kan vara betydelsefulla att känna till för att vi ska kunna förstå drivkrafterna bakom biodiversitet och på riktigt bedriva ett framgångsrikt bevarandearbete.