Polska jordbruk har betydelse
Polen är ett av de viktigaste jordbruksländerna i EU, men är också det land som har det största läckaget av näringsämnen från jordbruket. Att minska detta läckage är nödvändigt för att hejda övergödningen av Östersjön. Utbildning av rådgivare som sedan kan ge råd till lantbrukarna i området är ett nödvändigt och ofta effektivt sätt att förbättra situationen.
Polen har den största åkerarealen av de länder vars vatten rinner ut i Östersjön. Det finns 1,4 miljoner gårdar i landet, och de flesta av dem är små. Många av dessa små gårdar har få djur, men av många olika slag såsom kor, ankor, höns, och grisar. Under senare år har det dock skett en ökad specialisering och investering på många gårdar och de producerar antingen mjölk, kött eller spannmål. Även om gårdarna är små så utgör deras totala areal åkermark större delen av åkerarealen i Polen. Att minska läckaget av näringsämnen från dessa små och mellanstora gårdar är en mycket viktig åtgärd för att hejda övergödningen av Östersjön.
Sura jordar
De polska jordarna är sällan optimala för goda skördar. Hela fyrtio procent av de studerade gårdarna hade sura jordar med lågt pH, och trettio procent hade dessutom låga halter av näringsämnet fosfor. Det innebär dubbla problem. Sura jordar gör att grödan inte växer som den ska eftersom den får svårt att ta upp näringsämnen från marken. Dessutom innebär mycket sura jordar en ökad risk för att den värdefulla näringen läcker till omgivande vattendrag.
Foto: Mariusz Szczygiel/Shutterstock
Välutbildade polska rådgivare är viktiga för att göra jordbruken och Östersjön renare
Gödsel - tillgång och problem
Den gödsel som produceras på gårdar med djurproduktion (stallgödsel) utnyttjas till fullo till grödorna, men borde liksom i andra länder fördelas över markerna på ett mer optimalt sätt. Det kan innebära att man inte bör lägga gödseln på marker som redan är fosforrika, exempelvis närmast ladugårdarna. Under vintermånaderna får inte gårdar med mycket djur lägga ut stallgödsel, eftersom det är då som det största läckaget av näringsämnen sker, utan gödseln måste kunna lagras. Den kan då läcka näring till omgivningen om lagringen inte sker på ett bra sätt. I de fall gården producerar ett överskott av gödsel är det viktigt att denna transporteras till andra gårdar med till exempel bara växtproduktion, där behovet av näringsämnen är stort. Precis som i andra länder brister det i hur stallgödseln fördelas, eftersom transporten av stallgödseln är dyr och besvärlig.
Rådgivare utbildas
I ett treårigt projekt som finansierats av stiftelsen Baltic2020 har problemet med näringsläckaget från de polska jordbruken angripits genom att först och främst utbilda rådgivare. Ett femtiotal rådgivare utbildades, och lika många gårdar fick sedan riktad rådgivning vid upprepade gårdsbesök, för att uppmuntra lantbrukarna att göra åtgärder på eget initiativ.
Analyser av jordarna
Markkartor möjliggör för lantbrukaren att planera sin gödsling ur såväl miljö- som odlingssynpunkt. Inledningsvis gjordes därför analyser av gårdarnas jordar, och lantbrukarna fick markkartor från varje fält som visade jordens kornstorlek, mullhalt, fosforhalt och eventuellt behov att kalk. De som ville kunde också analysera den egna stallgödselns näringsinnehåll och de kunde få ett ekonomiskt bidrag för att köpa kalk. De erbjöds också utsäde till fånggrödor, eftersom sådan odling minskar läckaget av kväve under vintern.
Rådgivarna hjälpte jordbrukarna att beräkna näringsbalansen för gården. De flesta gårdarna uppvisade ett överskott av kväve, men i flera fall upptäcktes en brist på fosfor och kalium med hjälp av markkartorna. Analysen av gårdarna visade också att exporten av stallgödsel var marginell från grisgårdarna, medan ungefär var femte mjölkgård exporterade ett stallgödselöverskott till närliggande gårdar.
Stallgödsel är både en tillgång och ett problem. Den gödsel som produceras på gårdar med djurproduktion har förr ofta lagts på åkrar närmast ladugårdarna. Även om det är dyrt och besvärligt att transportera stallgödsel är en mera optimal fördelning av denna näringsresurs mycket viktig, till exempel för rena växtodlingsgårdar. Foto: Beatrice Ramnerö
Diskussion på plats
Beräkningar av näringsbalanserna är ett redskap för att utvärdera hushållningen av växtnäring och gårdens påverkan på miljön. Vid rådgivningsbesöken gjordes också en grov uppskattning av kväveläckaget som byggde på uppgifter om föregående års gröda, gödsling och jordbearbetning. Lantbrukaren gavs även möjlighet att diskutera frågor som lagringen av gödsel, dräneringssystemens kondition och förhållandena vid öppna diken och vattendrag med rådgivaren vid en rundvandring på gården. Två våtmarker konstruerades för att demonstrera en reningsmetod av vatten från till exempel gårdsplaner.
Uppskattad hjälp
En intervjuundersökning med de lantbrukare som varit inblandade i projektet visade att de uppskattat den hjälp och råd de fått. De tyckte att markkartan som upprättats var mycket användbar, och de flesta tänkte fortsätta med regelbunden markkartering. De tog nu också mera hänsyn till sammansättningen när de köpte mineralgödsel. Lantbrukarna uppskattade att rådgivarna återkom flera gånger, så att de fick hjälp att följa upp gödselplanering men hade önskat att projektet varat ännu längre för att följa upp andra åtgärder som provats.
Gigantisk utmaning
Kvalificerad rådgivning till lantbrukare är nödvändigt för att nå ut till landets alla gårdar och för att minska näringsbelastningen på Östersjön från de polska jordbruken. I Polen finns idag cirka 1000 rådgivare, och dessa står inför en gigantisk utmaning i att nå ut till de 1,4 miljoner jordbruken med kunskap om näringsflödena på gårdarna. Lantbrukarna i studien litade på rådgivarna, men att vara rådgivare till jordbruket i Polen är tyvärr ett yrke med låg status som yngre personer tenderar att lämna. Därför krävs det att man nu satsar ordentligt på rådgivarnas utbildning också som ett sätt att öka deras sociala anseende.
