Krönika: Upptäckarnas tid är nu!
När havens ekosystem diskuteras frammålas ofta en dyster bild av miljöproblem såsom överfiske, övergödning och föroreningar av miljögifter och plast. Utifrån denna verklighetsbeskrivning framhålls behoven av kraftfulla åtgärder för att rädda haven.
Forskningens stöd i detta arbete är viktigt, så att beslut i samhället baseras på kunskap och inte tro och föreställningar. Men lika viktig som forskning om miljöproblemens lösningar är den grundläggande forskning som stegvis ökar vår förståelse om dessa livsmiljöer.
Det är visserligen så att världskartan inte har många vita fläckar kvar att utforska. Förbi är den tid då vetenskapsmän genomkorsade och beskrev otillgängliga delar av Asien, Afrika och Antarktis. Sannolikt drivna både av nyfikenhet och en dröm om ära och berömmelse.
Men att det finns få obesökta platser kvar gäller dock bara landkartan. Under ytan, i världshaven, kan läget sägas vara det motsatta. 70 procent av jordens yta är vatten, och haven har ett medeldjup på cirka 4 000 meter. Det är svårt att föreställa sig vilket gigantiskt livsutrymme det utgör, jämfört med den torra skorpan som vi kallar land. Här finns en värld som till största delen är okänd. Det är först de senaste decennierna vi med avancerad och ofta kostsam teknik har kunnat besöka och beskriva djupen utanför de grundare kustområdena, och varje gång vi tittar så gör vi nya fynd. Antalet arter i havet ökar hela tiden, och det beror inte på något annat än att vi hittar fler och fler.
I haven finns också många livsformer som utmanar vår fantasi. Bara en sådan sak som att flera djurarter i havet växer på ett och samma ställe hela sitt vuxna liv. Havsströmmar för med sig föda så för många arter finns inget behov av att simma runt och leta eller jaga. Sinnrika fångstanordningar har istället utvecklats för att fånga upp det som driver förbi. Flera välkända arter fick också sina namn i en tid då själva definitionen på djur var att kunna röra sig. Artnamn som havstulpan och havsros speglar den tidiga ambitionen att vilja sortera dessa havsformer nära de mer bekanta landväxterna.
Man brukar illustrera vår okunskap om havet med att vi har en bättre karta över planeten Mars än våra havsbottnar. Vi har bara kartlagt några procent av djuphavens bottnar, och ändå har det gett oss helt makalösa insikter om processer och livsformer. Vi kan inte ens föreställa oss vad som väntar härnäst.
Upptäckarnas tid är nu!