Hur kan vi hjälpa gäddan?
Fiskare och kustbor har under många år larmat om att det är illa ställt med gäddan i Östersjön. Nu bekräftar nya studier en nedgång i många av kustområdena. Samtidigt visar studierna också på möjliga åtgärder för att vända utvecklingen för denna viktiga art.
Gäddan, med ett gap och ett garnityr som gör att den kan fånga stora byten – och ibland även avskräcka badare – är viktig både för den ekologiska balansen i ekosystemet och för fisket. Gäddan bidrar till friskare undervattensmiljöer genom att minska förekomsten av småfiskar som spigg och mört. De här småfiskarna äter bland annat mindre bottendjur och djurplankton, som i sin tur äter alger. Om gäddan minskar ökar därför risken för massförekomst av alger, vilket förstärker övergödningsproblemen och leder till att kustens undervattensvegetation minskar.
Gäddan var tidigare en högt skattad matfisk. Idag är det få i Sverige som äter fisken, och yrkesfiskets fångster är därför mycket små. Däremot har sportfisket ökat, och många sportfiskare är specialiserade på just gädda. Det mesta av sportfisket på gädda är ett så kallat catch-and-release-fiske, där fisken släpps tillbaka efter fångst. Men även om gäddan släpps tillbaka levande kan den ha skadats. De långsiktiga effekterna av catch-and release-fiske är dåligt kända.
Nya unika data
Trots att gäddan är så viktig för både ekosystemet och sportfisket har tidigare studier om artens tillstånd varit begränsade till enstaka kustområden och av varierande kvalitet. Det här beror till stor del på gäddans livsstil som en ensamlevande jägare som stilla lurar på sina byten i vegetationen, och på att det finns många olika mer eller mindre isolerade bestånd av arten längs kusten.
Vi har nu samlat in data och sammanställt uppgifter om gäddan från både miljöövervakning och yrkes- och fritidsfiske runt hela Östersjön. På så sätt har vi kunnat ge en mer heltäckande bild av gäddbeståndens utveckling från mitten av 2000-talet fram till idag. Resultaten från vår studie visar en negativ utveckling av gäddbestånden i framför allt de centrala och södra delarna av Östersjön och längs den svenska kusten. Även i Bottniska viken är förekomsten av gädda generellt låg, men här vet vi inte om det beror på att bestånden har minskat eller på att förekomsten av arten är naturligt lägre.
Gäddans populationsutveckling i Östersjön. Trender som visar gäddans populationsutveckling åren 2005 till 2020 i olika undersökningsområden. Data baseras på provfiske, kommersiellt fiske och fritidsfiske. Källa: Olsson et al 2023.
Varför minskar gäddan?
Flera faktorer kan ha bidragit till minskande gäddbestånd längs den svenska Östersjökusten, och de olika faktorernas betydelse varierar både mellan områden och över tid.
Efter att det fria handredskapsfisket infördes under mitten av 1980-talet skedde en minskning av flera gäddbestånd. Det berodde troligen på att man då vanligen tog upp gäddorna och slog ihjäl dem, oberoende av om man tänkte äta dem eller inte. Dessutom hade viktiga lekområden försämrats eller förstörts under flera årtionden av vandringshinder, utdikning, byggnationer, bryggor och båttrafik.
Under 2000-talet minskade fritidsfiskets fångster av gädda successivt genom en övergång mot ett catch-and-release-fiske. Men samtidigt ökade populationerna av gråsäl och skarv, två arter som idag äter betydande mängder gädda i vissa kustområden. Dessutom ökade storspiggen kraftigt i Östersjön. Massförekomst av storspigg minskar reproduktionen av gädda eftersom spiggen äter gäddans ägg och yngel.
Försämrad föryngring
Beräkningar antyder att minst hälften av gäddans föryngringsområden längs kusten har försvunnit sedan 1980-talet. Från att tidigare regerat i Östersjöns skärgårdar har gäddan alltså en svår tillvaro idag, där reproduktionen har försämrats samtidigt som dödligheten är hög bland större gäddor. Det här har lett till att riktigt stora gäddor blivit en sällsynthet i Östersjön, vilket är något som många fiskare märkt av.
Samtidigt kan gäddan gynnas av den pågående klimatförändringen, genom att de växer snabbare i lite varmare vatten. Men en fortsatt ökande vattentemperatur kommer dock sannolikt leda till ytterligare stress, framför allt för stora gäddor.
Gäddan leker gärna i grunda områden med mycket växtlighet. Tyvärr har ungefär hälften av gäddans föryngringsområden försvunnit de senaste 40 åren. Foto: Ulf Bergström.
Vad kan vi göra?
För att vända den negativa utvecklingen för gäddan kommer det att krävas flera olika åtgärder. Genom att inrätta fler områden där fiske är helt eller delvis förbjudet verkar gäddan gynnas lokalt. Samtidigt behöver vi i större utsträckning skydda gäddans lek- och uppväxtområden och se till att det finns undervattensvegetation av god kvalitet. Där de här områdena är förstörda behöver vi kompensera förlusterna genom att restaurera dem.
En minskad predation från gråsäl, skarv och storspigg skulle också kunna ha en positiv effekt, framför allt i lekvikarna där gäddan är känslig. Att minska förekomsten av spigg är inte lätt. Troligen behövs åtgärder för att få tillbaka mer och större torsk och strömming, två utsjöarter som äter spigg.
Åtgärder kan ge effekt
Vår slutsats är att det är absolut enklast, billigast och mest effektivt att skydda gäddan och hindra att tillståndet försämras, snarare än att i efterhand återställa förlusterna. I områden där gäddbestånden är väldigt svaga kan dock restaureringsåtgärder behövas. Det är viktigt att vi har en helhetssyn på åtgärderna, och att de har en utgångspunkt i att allt i ekosystemet är tätt sammankopplat.
Om vi låter gäddan återhämta sig så kommer den att återta sin reglerande roll i ekosystemet och därmed även bidra till friskare vatten i våra kustområden. I motsats till en annan karakteristisk rovfisk i Östersjön, torsken, så missgynnas inte gäddan i samma utsträckning av varmare, sötare och mer näringsrika vatten. Dessutom kan även lokala och mer begränsade åtgärder ge tydliga och snabba effekter för gäddans återhämtning. Så det finns hopp!