Smörbultsfiskar - anpassningsbara doldisar
De är mycket vanliga, och finns i alla våra havsområden. De kan anpassa sig till olika miljöer, vilket är avgörande för deras utbredning. En av arterna har nu lyckats etablera sig i Östersjön och sprider sig norrut, trots att den har sitt ursprung i en helt annan miljö, Kaspiska havet. Smörbultarna har tidigare varit havets doldisar, men uppmärksammas alltmer i takt med att den svartmunnade smörbulten gör sitt intåg i svenska vatten.
Smörbultarna har tills nyligen varit ganska okända för allmänheten. Få vet att de är bland de vanligaste fiskarna, både vad det gäller förekomst i marina områden och antal arter totalt. Familjen smörbultsfiskar (Gobiidae) är globalt en av de artrikaste fiskgrupperna, med över 2000 arter.
Lämpliga studieobjekt
I våra vatten, både på väst- och östkust finns flera inhemska smörbultsarter. De vanligaste är sandstubb, lerstubb och sjustrålig smörbult, som i många områden förekommer rikligt på grunt vatten. Dessa arter har varit föremål för mycket forskning i de skandinaviska länderna, med tyngdpunkt på evolutionär ekologi och beteende. Smörbultarna är passande som modellorganismer, eftersom de är talrika och så små att de lätt kan studeras i akvarium. De är dessutom mycket intressanta när det gäller frågor kring exempelvis sexuell selektion, reproduktionsstrategier och vård av avkomma.
Anpassningsbara
Genetisk variation och flexibilitet är nödvändigt för att en art ska kunna anpassa sig till olika förhållanden. I Östersjön minskar salthalten gradvis från sydväst till nordost. Genom att studera genetiska skillnader hos lerstubbspopulationer har forskare kunnat visa att arten, som troligtvis kom in från Västerhavet efter Östersjöns bildande, successivt lyckats med att anpassa sig till lokala förhållanden, förmodligen tack vare en hög grad av flexibilitet.
Hos många smörbultsarter vaktar de stora hanarna den befruktade rommen, vilket är en av förklaringarna till att de är så framgångsrika på att föröka sig. På bilden en svart smörbult som vaktar sin avkomma. Foto: Tobias Dahlin/Azote.
Sprider sig effektivt
En omtalad smörbult som numera finns i svenska vatten är den svartmunnade smörbulten, som har sitt ursprung i Kaspiska havet. Den är relativt ny som invasiv art i Östersjön, och är på stark frammarsch norrut. Även i andra områden där den har etablerat sig har den blivit uppmärksammad, exempelvis i de stora sjöarna i Nordamerika och i flera av Europas större vattendrag. I en del områden leder invasionen av den svartmunnade smörbulten till stora problem för fiskare som där inte får annan fångst än denna fisk, ibland i enorma mängder. Man oroar sig också för vilken effekt smörbulten kan ha på naturliga fisksamhällen, och på hela ekosystem.
Ballastvatten bov i dramat
Många forskare som studerar invasionsbiologi intresserar sig för den svartmunnade smörbulten. Ett vanligt sätt för invasiva arterna att sprida sig är via transportfartygens ballastvatten, som ofta töms ut på en annan plats än där det har pumpats in. Forskare har visat att skillnader i genuppsättning hos smörbultar inom olika områden i samma hamnområde kan kopplas till olika typer av transporter, som kommer från olika håll och har olika kajplatser. Detta är ett bevis för att det åtminstone delvis är ballastvattnet som är boven i dramat även för den svartmunnade smörbulten.
Specialister på spridning
Men det räcker inte att en art sprids till nya områden för att den ska bli ett problem. Den måste kunna etablera sig i området också. Den svartmunnade smörbulten har en hög anpassningsförmåga när det gäller temperatur och salthalt, och har därigenom en hög tolerans för nya miljöer.
Beteendestudier visar att vissa individer av svartmunnad smörbult är mer specialiserade på att kunna sprida sig till nya platser. De smörbultar som lever på platser som nyligen koloniserats är mer aktiva och risktagande, men mindre sociala, än de som lever på platser där de funnits längre. Risktagande nykolonisatörer är också snabbare och mer effektiva på att utnyttja nya födokällor.
Snabb förökning
Ytterligare en viktig orsak till den svartmunnade smörbultens framgång och snabba spridning är dess förmåga till snabb reproduktion. Som de flesta andra smörbultar leker den flera gånger per säsong, och genom att hanen vaktar äggen är överlevnaden relativt hög jämfört med andra fiskarter utan vård.
Sjustrålig smörbult är den enda smörbultsarten i våra vatten som inte är bottenlevande, utan lever fritt simmande i stora stim i anknytning till tångbältena vid kusten.
De mindre snikar sig in
Hanarna har hos de flesta smörbultsarter olika strategier för förökning, beroende på fiskens storlek. Det innebär individuella anpassningar för att få en så effektiv förökning som möjligt. De största hanarna bygger bo eller försvarar ett territorium där honorna lägger sina ägg. Hanen uppvaktar honorna med olika typer av ritualer för att locka honorna och få så många som möjligt att välja just honom. Han får vid dessa tillfällen en praktfull lekdräkt, med färger och lysande fläckar och ränder. De mindre hanarna, som inte är så bra konkurrenter om honorna, kan i stället smygbefrukta äggen. När en hona lägger sina ägg hos en stor och praktfull hane kan de mindre snika sig in och släppa sin mjölke samtidigt, för att få befrukta åtminstone en del av honans kull.
Anpassade spermier
Det finns också olika strategier när det gäller spermieproduktion. Man kan satsa på ett stort antal spermier, eller färre som klistras fast på substratet genom en substans som produceras i speciella körtlar i könsorganen. Spermierna kan också antingen vara snabba eller mer långlivade, vilket kan hänga ihop med reproduktionsbeteendet. Det är också viktigt att både ägg och spermier är anpassade till den aktuella salthalten i vattnet. Även här är en förmåga till anpassning viktig för framgången hos de invasiva arterna som sprider sig i en salthaltsgradient, som i Östersjön.
