Havets botten

Med hjälp av ny teknik kan vi utforska alltmer av havets botten, och vår kunskap om de fascinerande djupen växer hela tiden. Men vi vet fortfarande mindre om havens djup än vad vi vet om planeten Mars.

Ett landskap under ytan

Havsbottens klyftor, hyllor och åsar bildar ett komplext undervattenslandskap. Medeldjupet i havet är 4000 meter och den djupaste punkten man hittills hittat, Marianergraven i Stilla havet, är hela 11 kilometer djup!

Världens hav har tre topografiska huvuddrag. Vid strandkanten börjar kontinentalsockeln, som oftast går ner till ungefär 500 meters djup. Kontinentalsockeln avslutas i en kontinentalbrant, och nedanför den tar djuphavsbotten vid. På mindre skala är både kontinentalsockeln och djuphavsbotten fyllda av åsar, berg, öar och dalar.

Östersjöns medeldjup är 55 meter, och det största djupet är Landsortsdjupet 459 meter djupt. I Skagerrak går den drygt 700 meter Norska rännan in riktigt nära den svenska västkusten.

Föränderliga hav

Litosfären, det vill säga jordens 100 km tjocka yttersta lager, är uppdelad i olika plattor som ständigt rör sig. Denna så kallade plattektonik gör att vulkaner bildas, jordbävningar startar och nya hav och öar uppkommer. En jordbävning på havsbotten kan i sin tur göra att en flodvåg översvämmar ett helt kustområde.

Idag består 70 % av jordens yta av hav. Men om man tittar på en karta över den historiska jättekontinenten Pangea så ser man att havet med tiden ändrar både storlek och form. En maringeolog studerar just detta; havets form i olika tidperioder. Genom att undersöka sediment och bottentopografi vill man kunna förklara havens geologisk historia och förstå varför dagens hav fungerar som de gör.

Östersjöns historia

Östersjön är ett relativt ungt hav. När isen började smälta efter den senaste istiden bildades en stor smältvattensjö som var förstadiet till Östersjön. Sedan dess har Östersjön genomgått flera olika stadier. En period var den mycket mer salt än vad den är idag eftersom det fanns en stor öppning ut mot Atlanten. Efter det har Östersjön återigen varit en insjö. För ungefär 6500 år sedan såg Östersjön ut nästan som idag, men lite större eftersom landmassan inte hade hunnit höja sig lika mycket efter isens tryck.

Heta källor

På 1970-talet gjordes en oväntad upptäckt på mittatlantiska ryggen som förändrade synen på djuphavens mångfald. Där hittade man nämligen ett helt nytt ekosystem som levde på mineraler och svavel som bubblade upp från skorstensliknande tuber. I närheten av de heta källorna lever snäckor, krabbor och över en meter långa rörmaskar! För att vara så långt ifrån solljus är det förvånansvärt livligt på havsbotten här. Det visade sig att huvudfödan för alla organismerna var bakterier som kunde utvinna energi ur oxiderat svavel.

Upptäckten har lett till att forskare funderar över om det första mikrobiologiska livet startade i djuphavet. Extremofiler, de djur som lever i för oss extrema miljöer, kanske i självaste verket är de mest ursprungliga av oss...

Eftersom det är så långt till kuster är näringsflödet till djupa havsbottnar beroende av produktiviteten i havet. En del av primärproduktionen hamnar ju tillslut på botten där det döda organiska materialet tas om hand och omvandlas till energi. Strömmar som för med sig näringsämnen och syre är också av stor vikt för förhållandet i djuphavet.

Om geologi - Sveriges geologiska undersökning (SGU)
Östersjöns historia
Stockholms universitet - Institutionen för geologiska vetenskaper
NOAA om havsbotten (på engelska)

Källor

Texterna är skrivna av redaktionen för havet.nu, som använder en mängd olika källor, exempelvis referensverk och facklitteratur. Vid citering anges havet.nu som källa.