Fridykare tål extrem syrebrist – liknar sälar

Vältränade fridykare som dyker ned på mer än 100 meters djup, får lägre puls och lägre syrehalt i blodet. Nästan precis som sälar. Forskare vid Mittuniversitetet har studerat vad som händer i dykarnas kroppar.

Genom att studera hur fem fridykare från världseliten reagerade under dyk på extrema djup kunde forskarna konstatera att deras fysiologiska reaktioner liknar de man hittar hos sälar. Dykarna gjorde totalt 17 dyk, varav ett på 107 meter. Dyken gjordes som en del av deras vanliga träning. De försågs med instrument på huvudet som mätte hur pulsen, blodflödet och syrenivån förändrades när de dök.

Det visade sig att dykarnas så kallade ”dykrespons”, som spar på syret när man håller andan, sänkte deras puls till 27 slag i minuten. Vid vissa dyk sänktes också blodets syreinnehåll till 25 procent, vilket kan jämföras med att vanliga människor som inte tränat fridykning, svimmar vid cirka 50 procent syre i blodet. Dykarna överlevde alltså vad som betraktas som extremt låga syrehalter.

− Det är fortfarande oklart hur människor kan överleva dessa nivåer av syrebrist, säger Erika Schagatay, professor vid Mittuniversitetet som leder forskningen.

Den publicerade studien jämför resultaten från dykarna med data från säl, ett djur som är oerhört väl anpassat för djupa dyk. Det visade sig att reaktionen hos dykarna påminde starkt om hur sälarna fungerar. Det återstår fortfarande mycket forskning för att förstå hur ett landdjur som människan kan tränas för att överleva så pass stora djup. Men studien visar att fridykare skulle kunna användas som modell för att studera dykande däggdjur.