Fortsatt ohållbart fiske när kontrollen brister

Trots hårdare regler och bättre redskap så struntar yrkesfiskare i att minska mängden oönskad bifångst. Anledningen är brist på kontroll. Det skriver SLU i en artikel som riktar stark kritik mot ansvariga myndigheter.

Sedan några år tillbaka har reglerna för bifångst i fisket skärpts inom EU. Den så kallade landningsskyldigheten innebär ett förbud mot att kasta arter man inte har fiskekvot för överbord. All fisk ska räknas och registreras, och stora resurser har lagts på att underlätta för ett mer selektivt och hållbart fiske. Ett lyckat exempel är en trål med en så kallad rist och flyktöppning som minskar mängden gråsej i fångsten med över 90 procent. Risten togs fram på yrkesfiskarnas eget initiativ, men trots det lyckade resultatet används den inte, och anledningen är att myndigheterna inte kontrollerar att landningsskyldigheten efterlevs.

- Tyvärr följs inte landningsskyldigheten upp, och bifångster och utkast av dessa kan i princip fortsätta på samma sätt som innan införandet av landningsskyldigheten då risken för upptäckt är minimal, säger Mikael Ovegård, miljöanalytiker vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU.

Med andra ord: Yrkesfiskarna har lärt sig att de lika gärna kan strunta i reglerna, och gör det också. SLU beskriver det hela som ett missat tillfälle att minska bifångsterna av hotade arter.

- Ansvariga myndigheter behöver på allvar vilja kontrollera landningsskyldigheten eller införa skärpta redskapsregler, annars är risken stor att syftet med reformeringen av den gemensamma fiskeripolitiken mot ett selektivare fiske med minskade utkast uteblir, säger Mikael Ovegård.