Fiskar, båtar och buller
Ljudnivåerna ökar i havet. Sjöfart, fritidsbåtar, borrning, sonarsystem och havsbaserade vindkraftverk är några av de många källorna till ljud i den akvatiska miljön. Nya försök visar att buller från fritidsbåtar får kustlevande fisk att äta sämre och ändra beteende.
Den som någon gång haft huvudet under vattnet har troligtvis hört motorljud som uppfattas som om det kommer från en båt i närheten. När man tittar upp ur vattnet ser man att båten är långt borta, eller kanske inte ens syns. Ljud transporteras snabbt och långt i vatten, ju lägre frekvens desto längre.
På långt avstånd från ljudkällan är det alltså främst de låga ljuden som når fram. Till exempel kan blåvalens lågfrekventa läte höras 80 mil bort av en annan blåval. Ljudföroreningar i havet kan ge problem om de överröstar de vattenlevande djurens egen kommunikation, och kan potentiellt orsaka störningar inom ett stort område.
Fiskar behöver hörseln
Det har på senare tid uppmärksammats att ljud har en större betydelse för fisk än man tidigare trott. Många arter använder ljud för kommunikation, exempelvis vid parning och försvar av territorium. En del fiskar använder också hörseln för att lokalisera byten.
De flesta fiskar kan höra de ljudfrekvenser som vanligtvis skapas av mänskliga aktiviteter i havet. Det saknas dock fortfarande kunskap om vilken effekt olika typer av mänskligt buller har. Eventuellt kan fisk påverkas negativt, beroende på intensitet och varaktighet av ljudet. Det finns också skillnader i hörselkapacitet hos olika arter av fisk. Alltså kanske olika arter påverkas olika mycket av ljudföroreningar, men detta har inte heller studerats i särskilt stor utsträckning.
HÖRSEL HOS FISK
Fiskar har inga yttre öron, men uppfattar ljud genom innerörat, labyrinten, som också fungerar som balansorgan. Simblåsan kan fungera som en förstärkare, och fiskarter med simblåsa hör bättre än sådana utan. Mörten har, som alla karpfiskar, en benstruktur, Weberska benen, som förbinder simblåsan med labyrinten, vilket ger en extra känslig hörsel. Abborren hör sämre än mörten, och uppfattar framför allt ljud med låg frekvens.
Ljudmätning vid försöksuppställningen. Båten är förankrad medan motorn körs. Fisken är placerad i grupper i de vita kassarna. Foto: Carin Magnhagen
Försök med abborre och mört
I ett forskningsprojekt undersökte vi effekten av motorbåtsljud på abborre och mört i en vanligtvis lugn vik i Bottniska viken. Målet var att öka kunskapen om effekten av undervattensbuller på fiskars ekologi och därigenom bättre kunna bedöma nuvarande och framtida påverkan av ljud från mänsklig aktivitet i havet, samt att få effektiva verktyg för planering av en hållbar kustmiljö.
Mörten har en bättre hörsel än abborren, och är därmed mer känslig för ljudet som motorbåten producerade.
Genom att hålla grupper av fisk i stora kassar hängande i vattnet kunde vi jämföra deras beteende med och utan närvaro av ljud från en utombordsmotor. Genom att mäta halterna av stresshormonet kortisol hos abborre och mört kunde vi också studera hur stressade de blev av ljudet.
Ljud från till exempel en båtmotor transporteras snabbt och långt i vatten, och kan påverka fiskars beteende. Foto: Robble Sproule
Födobeteendet påverkas
Våra studier visade att fisken åt mindre i närvaro av ljud från en motorbåt än när det var tyst. Det gällde både abborre och mört, men abborrarna verkade vänja sig under de fem dagar de testades och började äta mer med tiden. Hos mörten var födointaget alltid lägre när båtmotorn var på, och ingen tillvänjning kunde ses.
Mörten tillbringade också mer tid i skydd av vegetationen under ljudpåverkan än utan ljud. Hos abborren fann vi ingen sådan effekt. Resultaten överensstämmer med att mörten har en bättre hörsel än abborren, och därmed är mer känslig för ljudet som motorbåten producerade. Vad det exakt är som gör att fisken minskar sitt födointag vet vi inte, men det kan bero på stress. En annan förklaring är att den blir mer försiktig, eftersom motorljudet kan maskera andra ljud, såsom ljudet av en rovfisk som närmar sig.
Fisken kan bli stressad
Vi studerade stressnivåerna hos fisk som tillbringat elva dagar i en kasse och utfodrats antingen när de blev utsatta för motorbåtsljud eller under tystnad. Dessa resultat jämfördes med nivåer från fisk som bara varit i kassen två dagar, och fått höra motorljudet för första gången. Kortisolhalterna, som visar stressnivån, var mycket högre hos de fiskar som utsatts för motorljud för första gången. Efter elva dagar var det ingen skillnad i kortisol mellan försöksfiskarna och kontrollfiskarna, varken hos abborre eller mört. Det verkar alltså som om ljudet är stressande, men att fisken kan vänja sig vid regelbundet återkommande ljud.
Strängare regler i framtiden?
Att fiskar kan vänja sig låter ju positivt, men ljudnivåerna i havet är ju inte konstanta över tiden. Studier på andra fiskarter har visat att dessa reagerar mer negativt på ljud som kommer plötsligt och oregelbundet än på kontinuerligt ljud. Man skulle alltså behöva studera mer i detalj vad som händer, till exempel i en hamn där båtar kommer och går på olika tider och med olika ljud. Även om fisken kan flytta på sig så sprider sig ljudet långt.
Att åtgärda problemen med ljudstörningar i haven kan verka omöjligt. Men kunskapen om att fisken blir negativt påverkad kanske ändå kan leda till en utveckling mot tystare båtmotorer och strängare regler nära känsliga områden i havet.