Dräktiga knölvalar sårbara

Forskare vid University of Hawaii har visat hur sårbara blivande knölvalsmödrar är i slutet av sin dräktighet. Energibehovet är som allra störst under den period då de inte äter någon föda alls och samtidigt migrerar till varmare områden för att föda sina kalvar. Insikten om deras sårbarhet kan få stor betydelse för förvaltningen av dessa valar.

Valar över hela världen står inför en mängd hot, såsom försämring av livsmiljöer, klimatförändringar, fiske, föroreningar och buller. En fjärdedel av de 92 kända valarterna riskerar att utrotas, och det finns ett tydligt och akut behov av att genomföra effektiva bevarandestrategier. Djurens förmåga att framgångsrikt reproducera sig är nyckeln till deras överlevnad.

Knölvalen (Megaptera novaeangliae)är ett av de största vattenlevande däggdjuren, och finns i hav över hela världen. Sommartid äter de upp sig i polartrakter. Därefter migrerar de till tropiska vatten där de föder sina kalvar. Under hela tiden de vandrar och uppehåller sig i tropiska vatten fastar de, vilket innebär att de lever på sina fettreserver. Rätt och tillräcklig mängd föda är helt avgörande för hur kalven kommer att överleva.

Knölvalar på Hawaii har betraktats som en framgångssaga, efter årtionden av populationstillväxt och efterföljande avlistning från status som utrotningshotad art. De senaste årens markanta minskningar av förekomst, reproduktionsproduktion och överlevnad har dock gett upphov till oro.

Forskare vid universitetet i Hawaii har studerat hur knölvalhonors energiförbrukning kan påverka överlevnaden för deras avkomma. Studien visar att fostrets tillväxt och födelsestorlek ökar med moderns längd, och att fostrets längd, volym och massa ökar exponentiellt under hela graviditeten. Under den sista tredjedelen av graviditeten är energibehovet som allra störst. Detta innebär att den mest krävande perioden av en knölvalgraviditet inträffar precis när honorna måste fasta och migrera tusentals mil över havet. Det innebär att de sista 100 dagarna av dräktigheten är avgörande för kalvens överlevnad, och därigenom också avgörande för artens överlevnad. Resultaten kan få stor betydelse för förvaltningen av denna art idag och i framtiden.