Djurplanktons funktioner i den marina födoväven; integrering av DNA metabarcoding och nätverksmodellering

Små djurplankton, växtplankton och encelliga protozoer i den fria vattenmassan utgör nyckeln i det ekosystem som styr viktiga globala processer. Födovävens struktur är avgörande både för mängden fisk som havet klarar av att föda upp, men även för mängden kol som havet kan absorbera. Begränsad kunskap om vem som äter vem i havets mikroskopiska födovävar gör det svårt att förutse hur ekosystem i havet kommer att påverkas av globala miljöförändringar.

I den här avhandlingen utforskar vi möjligheterna att använda genetiska markörer (DNA metabarcoding) för att studera födointeraktioner mellan växtplankton, djurplankton och fisk i det pelagiska ekosystemet. Vi använder oss av Östersjön som modellsystem, ett hav som det senaste seklet utsatts för flera mänskliga störningar med stor påverkan på födoväven.

Resultaten visar att cyanobakterier utgör den största tillgången på energi i Östersjöns näringskedja, medan vårens blomning av kiselalger och dinoflagellater förblir till stor del outnyttjad av djurplanktonen. Detta är den första gången som genetiska markörer används för att undersöka födoval hos flera arter på flera trofiska nivåer i den pelagiska näringsväven. Det är också den första gången som genetiska markörer har används för att beräkna energiflöden i en födoväv. Resultaten förändrar vårt sätt att beskriva processer i den den pelagiska födoväven, och det ramverk som presenteras här kan även användas för att studera andra födovävar i liknande ekosystem.