Buller ger strandkrabban sämre överlevnadsförmåga

Strandkrabbor som utsätts för fartygsbuller är sämre på att kamouflera sig mot rovdjur och reagerar långsammare på hot, visar en ny studie.

Ett av strandkrabbans skydd mot andra rovdjur är att ändra färg så den smälter in med omgivningen, en metod som tar lång tid och kräver mycket energi. När unga strandkrabbor utsattes för fartygsbuller såg dock forskarna att krabbornas färgförändring inte blev fullständig, och kamouflaget inte lika effektivt.

En annan av krabbans försvarsmekanismer är att fly. När forskarna simulerade en rovdjursattack så reagerade de krabbor som utsattes för fartygsbuller mycket långsammare eller inte alls. Höga naturliga ljud hade däremot ingen effekt alls på flyktbeteendet.

Studien utfördes i laboratoriemiljö av forskare från University of Exeter.
– Studien är ju gjord på en vanlig strandkrabba som i Sverige är en relevant och vanlig art vilket gör studien lite extra viktig, säger Mathias Andersson, forskare i marinbiologi och bioakustik vid Totalförsvarets forskningsinstitut, i en kommentar till SR.

Tidigare forskning har visat att buller från till exempel båtmotorer kan störa havslevande organismer, till exempel genom att maskera de naturliga ljud som en art använder för att orientera sig i omgivningen eller genom att begränsa möjligheten till kommunikation längre avstånd.

Vissa djur, till exempel säl, kan anpassa de ljud de använder för att kunna kommunicera i en bullrig miljö. Andra djur, till exempel fisk och tumlare, har inte samma förutsättningar. Beräkningar utifrån ljudmätningar till havs visar att vilda tumlare regelbundet påverkas av buller från båtar som befinner sig på upp till en kilometers avstånd.

Enligt forskarna bakom den nya studien visar deras resultat att det inte bara är arter som använder ljud för kommunikation som påverkas av onaturligt buller i havet.