Gamla fiskelinor, nät och trålar. Totalt står borttappad eller dumpad fiskeutrustning, så kallade spökgarn, för 10 procent av allt plastskräp i haven. Moderna fiskeredskap är tillverkade av svårnedbrytbara konstfibermaterial och fortsätter att fånga och skada marint djurliv år efter år. Det är inte bara fisk som skadas av spökgarnen, även fåglar och andra marina djur fastnar och dör genom kvävning eller svält.

I Greenpeace nya rapport, “Ghost gear: the abandoned fishing nets haunting our oceans”, visas hur unika ecosystem och marint djurliv förstörs av spökgarn och hur de sätter avtryck även på avlägsna och förmodat skyddade platser. Sex procent av alla nät som används, nio procent av fiskeburarna och upp till 29 procent av långlinor, flera kilometer långa fiskelinor, stannar kvar i havet som avfall och potentiella dödsfällor. Under 2018 hittades till exempel 300 havssköldpaddor döda av ett och samma nät i havet utanför Mexiko. Greenpeace menar att haven och dess ekosystem har en oerhörd kraft att återhämta sig, så länge de skyddas mot destruktiva mänskliga aktiviteter, och kräver en skärpning av regleringen av internationella vatten och mot spökgarn.

I Sverige ingår lokalisering och insamlande av spökgarn i åtgärdsprogrammet för God havsmiljö 2020. Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för att resurser avsätts och att rätt aktörer samordnas i arbetet, som också innefattar att förebygga förlusten av nya fiskeredskap – till exempel ska det finnas mottagningar för avfall i fiskehamnar för de fartyg som anlöper hamnen. Inom EU ska yrkesfiskare som förlorat sina redskap och inte lyckats bärga dem rapportera sin förlust inom 24 timmar.