Bild
;
Tema:

Mutation bakom strömmingens syn

Hur har strömmingen kunnat anpassa sin syn till Östersjöns rödskiftade ljusmiljö? Svaret är en liten mutation i fiskens näthinna.

Det är ett internationellt forskarlag vid Uppsala universitet som nu ger svaret till hur strömmingens ögon lyckas absorbera ljus vid olika våglängder. Östersjön har en mycket speciell rödskiftade ljusmiljö, till följd av innanhavets stora mängd av alger och annat organiskt material. Medan blått ljus fångas upp av algerna, blir de röda våglängderna dominerande.

Men en förändring av en enda aminosyra i proteinet rodopsin, ett visst protein i strömmingens öga, gör att den kan se bättre i den rödskiftande ljusmiljön och därmed hitta föda och undvika rovfiskar bättre. Studien från Uppsala universitet visar också att precis samma genetiska förändring förekommer hos cirka en tredjedel av världens fiskar som lever i sött eller bräckt vatten. Hos havslevande arter förekommer den nästan inte alls. Det betyder att denna form av mutation i ögat är av enorm betydelse för sötvattensfiskar och för de i bräckt vatten.

Den genvariant som strömmingen i Östersjön har idag har gått från att ha varit en ny mutation till att bli den mest vanliga genvarianten på bara några hundra år, vilket är en extremt snabb evolutionär process. Genom att fortsätta studera denna process hoppas forskarna få mer kunskap om hur biodiversitet uppkommer och kan bevaras.