Bild
;
Tema:

Nya tag mot plasterna

Problemet med plast i havsmiljön uppmärksammas alltmer. Regeringen planerar för en rad olika åtgärder för att förbättra situationen, och har också gett Naturvårdsverket i uppdrag att identifiera källorna till plasterna i den svenska havsmiljön. I en global rapport har källorna till primära mikroplaster i världshaven identifierats, och den rapporten pekar på att merparten av mikroplasten i haven är ett resultat av att plastskräp hamnat i haven och brutits ner till mindre partiklar.

Plast i haven är ett enormt problem, både i Sverige och världen över. Stora mängder skräp hamnar varje år i haven, och det mesta av detta skräp är plast. Plasten når haven även på annat sätt, exempelvis via tvätt av syntetiska textilier, slitage av bildäck och kosmetiska produkter.

Naturen kan inte bryta ner och omhänderta plasten. Istället bryts den med tiden ner och blir till mikroplaster som skadar miljö och djurliv. Mer än 1 miljon fåglar och 100 000 däggdjur dör varje år efter att ha fastnat i eller ätit plast som finns i havet. Plasten är också en hälsorisk för oss människor eftersom forskare har hittat mikroplaster i fisk som vi äter.

Problemet med plast i havet uppmärksammas nu alltmer. Regeringen planerar för en rad insatser för att minska mängden plast som hamnar i vår havsmiljö. Bland annat förbereds ett nationellt förbud mot mikroplast i kosmetiska produkter som sköljs av. För att minska på mängden plastkassar har en förordning införts i Sverige som säger att handeln ska informera om plastbärkassarnas miljöpåverkan och fördelarna med en minskad förbrukning.

-Det är en bra start att identifiera och prioritera utsläpp av mikroplaster. Jag välkomnar ett svenskt förbud mot mikroplast i skrubbkrämer och tandkräm. Däremot är jag tveksam till hur effektivt det är att minska användningen av plastbärkassar genom information, där tror jag att andra styrmedel behövs, säger Marie Löf, ekotoxikolog på Stockholms universitets östersjöcentrum.

Sverige är ganska tidigt ute med att försöka fastställa vilka källorna till mikroplast i havet är. Senast 15 juni 2017 ska Naturvårdsverket föreslå åtgärder för att minska tillförsel av mikroplast till havet från prioriterade källor. Flera andra länder i EU har gjort motsvarande kartläggning av källor till mikroplast, som Norge, Danmark, Tyskland. Norge har redan föreslagit åtgärder för att minska mängden mikroplast som tillförs havet.

IUCN (International Union for Conservation of Nature) har nyligen kommit ut med en rapport om källorna till primär mikroplast, det vill säga partiklar som är små redan när de släpps ut. Det kan vara exempelvis däckspartiklar och plast från kosmetika. Rapporten är en global sammanställning som baseras på en rad olika nationella rapporter. Källorna till mikroplasterna varierar till viss del i olika delar av världen. Exempelvis är syntetiska textilier den största källan i Asien, medan däckslitage utgör det största problemet i Europa och Amerika. Författarna drar slutsatsen att mellan 15 och 31 procent av all mikroplast i haven skulle kunna utgöras av primär mikroplast som huvudsakligen kommer från land. Merparten av mikroplasten i havet skulle i så fall utgöras av sekundär mikroplast som bildas när större plastföremål bryts ned till mindre partiklar. Men hur mycket vet man då om skadeverkningarna?

- Vi har väl alla sett bilderna på havsfåglar och marina däggdjur som trasslat in sig eller ätit stort plastskräp och skadats eller dött. Vad gäller effekter av mikroplaster så är effekterna inte lika lätta att observera. Det man vet är att mikroplasten förekommer i princip i alla miljöer i havet, på stränder, långt ute i havet och på djuphavsbottnar. Och vi vet att havslevande djur i hela näringskedjan, från plankton, musslor och maskar till havsfåglar och marina däggdjur får i sig plasten. Studier visar att mikroplast kan påverka hur mycket näring djur får i sig och göra att de växer sämre. Mikroplast kan också påverka djurens beteende och fortplantning, berättar Marie Löf.

Plast är ett väldigt användbart material med många fördelar, men problemet ur miljösynpunkt är att det är så långlivat och bryts ner så långsamt. Det kan ta flera hundra år.

- Det är viktigt att vi stryper tillförseln av större plastskräp från olika källor till havet, eftersom det både kan skada fåglar, däggdjur och andra större djur och brytas ner till mikroplast. Vi behöver bli bättre på att hantera plasten i vår vardag och minska användningen av engångsartiklar av plast. Själv plockar jag konstant upp skräp i området där jag bor som sprids genom nedskräpning och från återvinningsstationer, avslutar Marie Löf.