Användning och miljöpåverkan av giftig båtbottenfärg i Östersjön

Båtbottenfärger med gift är fortfarande den vanligaste metoden för att förhindra påväxt av alger, havstulpaner och andra organismer på båtskrov. Syftet med denna avhandling var att bestämma vilken typ av färg och verksam substans som används, uppskatta miljökonsekvenserna i hamnområdena och avgöra vilken påverkan dessa gifter har på den lilla båtsnäckan, Theodoxus fluviatilis.

Trots ett mer än 20 år gammalt förbud uppmättes höga kopparhalter på båtar i sötvatten. På tio procent av båtarna återfanns dessutom höga halter av tenn, vilket är en indikation på tennorganiska föreningar som exempelvis tributyltenn (TBT). Förutom miljörisken med dessa färger, utgör de även en hälsorisk för människor i samband med underhållsarbete.

Fältförsök visade kraftiga effekter på snigeln i marinor jämfört med referensområden i form av en sexfaldigt ökad dödlighet, negativ tillväxt och en nära 70-faldigt minskad reproduktion. Dessutom observerades en högre förekomst av sniglar med sjukliga förändringar.

Resultaten visar några viktiga aspekter av båtbottenfärganvändning i bräckt vatten och belyser behovet av att förändra praxis i samband med båtunderhåll för att minimera risken för kontaminering av miljön. Dessutom kan den påvisade toxiciteten hos sniglar användas som grund för att uppmuntra människor att välja mindre giftiga alternativ för att skydda sina båtar mot påväxt.