Mänskliga verksamheter såsom fiske och klimatpåverkan får ibland allvarliga och ofta oväntade effekter på de marina ekosystemen. Komplexiteten inom marina system är en viktig anledning till varför den samlade effekten av naturliga och mänskliga drivkrafter är så svåra att uppskatta. Syftet med denna avhandling är att fördjupa förståelsen för hur komplexa, marina social-ekologiska system kan förändras under multipla drivkrafter. Avhandlingen kombinerar resiliensforskning med vetenskapen om nätverk och är främst baserad på teorin om komplexa adaptiva system. Avhandlingen beskriver havsförändringar på flera social-ekologiska skalor genom studier på olika komponenter i systemen. I avhandlingen beskrivs regimskiftet i Östersjön i slutet av 1980-talet. En ny, kvantitativ definition av kollapsade fiskbestånd föreslås, och samtidigt förekommande drivkrafter för regimskiften och försämrade ekosystemtjänster specificeras. Ett nytt, strukturellt nätverksanalysverktyg för att upptäcka regimskiften i komplexa näringsvävar introduceras, och resultaten antyder att Östersjöns regimskifte inte omfattade hela systemet. Avhandlingen visar att utvärderingar av naturresursförvaltningen inte bör begränsas till ekosystemets tillstånd utan även bör inkludera förändringar i sociala förhållanden.