Evolutionära mönster i en ung art, Östersjötången Fucus radicans

Denna avhandling behandlar den evolution som nyligen ägt rum hos de två brunalgerna smaltång (Fucus radicans) och blåstång (Fucus vesiculosus), i Östersjön. Smaltången beskrevs nyligen som en egen art separerad från sin nära släkting blåstången. Smaltången existerar bara i Östersjön och artbildningen har sannolikt skett inne i Östersjön efter sista istiden. Detta ger ett unikt tillfälle att studera evolution hos två arter som har separerat trots att de inte har levt åtskilda från varandra. För att förstå hur klonalitet påverkar möjligheten till sexuell förökning och lokal anpassning hos den nya arten har man undersökt den rumsliga utbredningen av olika kloner hos smaltång. Genom att analysera genetiska data från bestånd av Fucus från finska och ryska kusten av Östersjön och jämföra dem med data från bestånd från norra delen av Östersjön samt från Estland, har man kunnat visa att den övergripande genetiska strukturen hos båda arterna är starkt påverkad av geografisk isolering, men i de flesta fall kunde arterna ändå särskiljas på en lokal skala. Man undersökte också om det fanns skillnader i arternas kemiska försvar mot betning genom att mäta skillnader i genuttryck under betning.