Förändringar sedan 1970-talet

Det finns inte många tidiga undersökningar av pålitlig kvalitet att tillgå för att beskriva förändringar som skett längs Svealandskusten. Forskaren Mats Waern analyserade emellertid närsalter och siktdjup under 1960- och 1970-talet på ett stort antal stationer i Svealands kustvatten. Dessa data håller hög kvalitet.
Vi jämförde dem med moderna data från Svealands kustvattenvårdsförbund.
Resultaten visar tydligt att kraftfulla förbättringar får stort genomslag, även i angränsande områden utefter vattnets väg. Men den storskaliga försämringen av vattenkvaliteten i öppet hav bestämmer i huvudsak tillståndet i den yttre delen av kusten.

Ett antal provpunkter från förbundets mätprogram valdes ut för att jämföras med motsvarande Waernstationer. Vi valde provtagningar som utförts under sommartid och inkluderat ett flertal år för att inte extrema år ska få för starkt genomslag. Resultatet blev ett 30-tal stationer där data från 2000-talet har kunnat jämföras med 1970-talet, för variablerna salthalt, siktdjup, totalfosfor, totalkväve och klorofyll.


Mycket bättre i innerskärgården

Jämförelsen visar, som förväntat, att övergödningen i Stockholms innerskärgård har minskat dramatiskt, med uppåt 80 procent. Under perioden har först fosforrening och senare även kväverening införts.

I innerskärgården syns kraftiga förbättringar av vattenkvaliteten i form av lägre halter av näringsämnen, men även som ökat siktdjup och lägre koncentrationer av klorofyll. Dessa förbättringar syns även längs vattnets väg ut genom mellanskärgården, även om skillnaden inte är lika stor som i de inre delarna.


Lite sämre i utsjön

Halterna av näringsämnen i de yttre stationerna har däremot ökat jämfört med 1970-talets nivåer. Det gäller även för klorofyll, och är samstämmigt med resultat från den nationella miljöövervakningen.

Tillståndet i öppet hav har generellt försämrats under det senaste halvseklet. Den nationella miljöövervakningen visar att försämringen, sett som ökning av kväve och fosfor, pågick till ungefär mitten av 1980-talet. Därefter har halterna minskat något, men är fortfarande inte tillbaka på 1970-talets nivåer.


Mellanskärgård fortfarande i kläm

Till mellanskärgården kommer ett utflödande vatten från innerskärgården där vattenkvaliteten förbättrats markant jämfört med 1970-talet. Samtidigt kommer ett inflödande vatten från öppet hav där vattenkvaliteten blivit något sämre.

Förändringen är i procent betydligt mindre för de yttre stationerna än den förändring som ses för de inre lokalerna. Men detta måste ses i perspektivet att denna relativt sett mindre förändring har skett i hela öppna havet.


Svårt att åtgärda ett helt hav

Resultaten från den här jämförelsen visar tydligt att kraftfulla förbättringar får stort genomslag, även i angränsande områden utefter vattnets väg. Men den storskaliga försämringen av vattenkvaliteten i öppet hav bestämmer i huvudsak tillståndet i den yttre delen av kusten.

Ur ett åtgärdsperspektiv är detta problematiskt. För att förbättra tillståndet för de yttre vattenförekomsterna krävs en förbättring av Östersjön som helhet. Detta kan inte lösas enbart med åtgärder i Svealandskustens avrinningsområde.


Text:

Jakob Walve och Tina Elfwing, Svealands kustvattenvårdsförbunds miljöanalysfunktion vid Stockholms universitet

Sök på havet.nu