Rödlistade arter


Rödlistning är en prognos över risken för enskilda arter att dö ut från Sverige. Den bygger på ett system som används internationellt för att utvärdera tillståndet för arter i naturen. För Sveriges del används rödlistan till exempel för att följa upp de svenska miljömålen och internationella överenskommelser. I Sverige är Artdatabanken, SLU, ansvariga för att göra bedömningen av arter.

Kriterierna för att rödlista en art syftar enbart till att så objektivt som möjligt kvantifiera den relativa utdöenderisken. Det spelar ingen roll för bedömningen om det finns speciella bevarandeskäl, om arten omfattas av lagstiftning och konventioner eller om det finns speciella affektionsvärden.

Arter som är nya för området, men som spridit sig till området av egen kraft kan rödlistas. För att en främmande art ska klassas som rödlistad krävs att den förts in före år 1800 och därefter förekommit i området kontinuerligt.

Olika kategorier

Vid rödlistningen delas arterna in i olika kategorier, beroende på hur hotade de bedöms vara. De kategorier som finns är Akut hotad, Starkt hotad, Sårbar, Nära hotad, Nationellt utdöd och Livskraftig. Det finns även en kategori som heter Kunskapsbrist, där arter med okänd status placeras.

Stor kunskapsbrist för havsmiljön

Havsmiljön är den landskapstyp där kunskapsbristen är störst. Av rödlistade arter i havet finns 53 % i kategorin Kunskapsbrist. Majoriteten av de arter som kunnat bedömas som hotade är rödlistade på grund av att deras utbredningsområden minskat. Bottentrålning påverkar stora arealer och är det identifierade enskilda hot som påverkar flest av de hotade marina arterna. Övergödning och gifter påverkar också en stor del av vår havsmiljö och många arter som tidigare var vanliga nära kusten återfinns nu endast på utsjöbankarna.