Grunda klipp- och stenbottnar

Från ytan ned till ungefär en halv meters djup växer fintrådiga grönalger. Djupare ner finns flerårig tång som når ned till mer än tio meters djup i ytterskärgården. I Bottenviken saknas tången, och där breder grönalgerna ut sig nedåt istället. Havstulpaner, mossdjur, musslor och alger sitter ofta fast på tången. Bland algerna myllrar det av små kräftdjur och snäckor. Här hittar de gott om föda samtidigt som de kan gömma sig och få skydd mot rovdjur.

Tufft på klippor

Klippor och steniga bottnar finns oftast på vågexponerade ställen, där vattnets krafter sköljt bort finkornigt material som sand eller lera. Under stora delar av året slår vågorna mot klipporna, och vintertid ligger isen och skaver. Det är verkligen en tuff miljö för växter och djur, och en utmaning att kunna fästa sig vid den blottade stenen. Men det finns både alger och djur som klarar det. Klippbottnar är mycket vanliga i Bottenhavet och Egentliga Östersjön.

Närmast vattenlinjen hittar man här mest grönalger, som den vanligt förekommande grönslicken och olika arter av tarmalger, tidigare kallade tarmtång. Den blågröna cyanobakterien Rivularia syns som små mörkgröna bollar. Här är ljusförhållandena goda, men i övrigt är miljön extremt variabel och svårhanterlig. Det lilla kräftdjuret havstulpan är specialist på att fästa sig vid stenar och klippor, och kan även hantera vågor och tillfällig torka. Den är därför vanlig precis i gränsen mellan land och hav.

Myller i tångruskorna

Lite djupare ner har ofta fleråriga tångarter en dominerande och viktig roll. I områden med klart vatten kan tången förekomma i täta bälten ända ner till åtta meters djup, i vissa fall ända ner till mer än tolv meters djup. Blåstången är den absolut vanligaste fleråriga tångarten i Egentliga Östersjön. I södra Egentliga Östersjön växer den blandat med sågtång. I Bottenhavet är den snarlika smaltången dominerande i denna zon, och i Bottenviken finns ingen av dessa stora brunalger. Tången kan inte överleva om vågpåverkan är alltför stor, eller om isförhållandena vintertid gör att tångruskorna slits loss.

Bland tångruskorna myllrar det av liv, och dessa brunalgsbälten är en av Östersjöns artrikaste miljöer. På tångruskorna fäster andra alger och smådjur. Filtrerande musslor hjälper till att hålla vattnet klart kring tången. Snäckor och kräftdjur betar bort påväxt av alger och bakterier från tångruskorna, och äter både levande och döda växtdelar och djur. Dessa smådjur blir själva föda åt småfisk. Bland tångruskorna hittar fisken både mat och skydd från andra fiskar. Ett helt litet ekosystem i en tångruska!

Saknas i Bottenviken och i utsötade vikar

I Bottenvikens utsötade vatten saknas tångruskorna, och där finns också betydligt färre arter bland stenar och klippor på de grunda bottnarna. Istället för brunalger växer grönalgerna till ett större djup. Djurlivet domineras av snäckor, insektslarver, pungräkor och märlor. Ju större inslaget av småsten och grus blir desto större blir inslaget av fröväxter och kransalger, eftersom de får bättre fäste för sina rötter i gruset. Bland sten och grus får många smådjur som maskar, insektslarver och tångmärlor skydd och föda. Denna typ av miljö är också vanlig längst inne i skärgårdarnas utsötade vikar i hela Östersjön.

Närmast vattenlinjen hittar man grönalger, lite djupare ner har ofta fleråriga tångarter som exempelvis blåstången en dominerande roll. Foto: J Lokrantz/Azote

Trådalger med dåligt rykte

Trådalger får ofta symbolisera övergödning, eftersom de är ett iögonfallande inslag i näringsrika vatten. Men ryktet är till viss del oförtjänt, och dessa alger har en viktig roll i ekosystemet. Samhället består av ettåriga grön-, brun- och rödalger med trådliknande utseende som växer från vattenbrynet och ner till många meters djup. Hur djupt de växer beror på tillgången på ljus för algernas fotosyntes och produktion. Djupast växer rödalgerna.

De fintrådiga och tunnbladiga algerna är bättre än stora, fleråriga växter på att utnyttja i näringsrika och grumliga vatten eftersom deras enklare struktur gör att de tar upp näring och tillväxer snabbare. I gengäld är de dåliga på att lagra näring och energi för framtida behov. De fintrådiga och tunnbladiga algerna bygger upp viktiga livsmiljöer för ett stort antal smådjur i grunda områden.

Trådalgen brunslick gynnas av höga närsaltshalter i vattnet på bekostnad av mer långsamväxande arter som blåstång. Foto: R Kautsky/Azote

Isen skrapar rent

De norra delarna av Östersjön fryser i stort sett varje år. Isen påverkar vegetationen på grunda bottnar och stränder kraftigt, och skrapar även av grunda bottnar så att löst material omlagras. Fleråriga arter har svårt att övervintra på riktigt grunda bottnar, och vegetationen domineras därför av ettåriga växter.

Livsmiljöer

Livsmiljöer