Medborgardialog viktigt för ett levande hav

Ett väl fungerande och väl förankrat skydd av värdefulla miljöer, hur åstadkommer man det? För att beslut om att skydda naturen ska respekteras krävs dialog mellan myndigheter och berörda aktörer. Det är många överens om. Men hur dialogen ska gå till för att verkligen ge en positiv effekt är inte lika självklart. En väl genomförd samrådsprocess skapar goda förutsättningar för väl förvaltade skyddsområden.

Det är viktigt att alla olika lokala aktörer är delaktiga och får komma till tals vid samråd om inrättande av naturskyddsområden. Foto: Per Bengtson, Grön Idé

Varför kommer de hit och tar vårt hav ifrån oss? Vi tar hand om det bättre själva utan att staten lägger sig i, säger en skärgårdsbo. Han har levt på ön i hela sitt liv och säger sig känna varenda kobbe i havet. Han är mycket skeptisk till staten i allmänhet och till naturskydd i synnerhet.
- Ända sedan Gustav Vasa så har staten inte gjort annat än att ställa till det för oss skärgårdsbor, säger han.

Beslutsfattare och forskare har hög tilltro till att samråd med olika berörda aktörer inför inrättande av skyddsområden förbättrar naturskyddet. En handläggare vid Helsingforskonventionen, Helcom, förklarar att miljöskyddet blir bättre om de lokala aktörerna bidrar med information om hur skyddet bör utformas.
- Om aktörerna involveras i arbetet med planen förväntas de även agera för att målen ska nås. Att ett beslut har ett brett stöd gör att det går att genomföra, säger Helcomhandläggaren.

Tilltron till att lokalt deltagande skapar legitimitet, alltså berättigande, är så pass stor bland beslutsfattare i Västeuropa att samråd ingår som en del i nästan alla större planeringsprocesser som rör miljön. Men utan verkligt inflytande över besluten blir förväntningarna orealistiska och kan till och med ha negativa konsekvenser för berättigandet av naturskyddet.

Motstånd mot naturskydd beror inte främst på okunskap eller ointresse

Samråd skapar legitimitet
I min doktorsavhandling har jag undersökt hur medborgarnas deltagande påverkar hur ett förslag förankras och berättigas hos dem. Studien visar att ett antal punkter måste uppfyllas i samband med samrådet för att det ska ha en positiv effekt. Syftet med processen måste vara tydligt och realistiskt. Det behöver finnas ett utrymme för deltagarna att uttrycka sina ståndpunkter. Det är viktigt att det finns fungerande kommunikationskanaler och återkoppling på de synpunkter som framförts. Deltagarnas bidrag måste även ha tydlig förankring i beslutet. Processen måste dessutom ha stöd och förankring i institutionen, det vill säga andra delar av den statliga apparaten måste bekräfta vad som beslutats och sättet det gjorts på.

Jag har studerat samrådsprocessen vid inrättandet av Gräsö östra skärgårds marina naturreservat och St Anna-Missjö marina skyddsområde, två områden med högt skyddsvärde som har prioriterats av Helcom. De lokala samråden har genomförts för att förankra de internationella målen. Länsstyrelsen, som är ansvarig myndighet, har haft diskussioner med berörda aktörer, exempelvis bönder, fiskare, kanotuthyrare och scoutföreningar. Jag har jämfört upplevelsen av samrådsprocessen med uppfattningen om beslutet hos dessa lokala aktörer. En process där de involverade upplever att de har haft inflytande över resultatet leder till ökad legitimitet av beslutet. I processer där samrådet upplevs som spel för galleriet har man istället sett en direkt negativ effekt.

Vill prata med staten
Det finns en uppfattning bland planerare och beslutsfattare att motstånd mot naturskydd hos lokalbefolkning generellt beror på okunskap om värdet med skyddet. Ett problem som man försöker lösa genom att erbjuda mer information. Min studie visar att det är en förenklad bild av verkligheten. Motstånd mot naturskydd beror inte främst på okunskap eller ointresse. Tvärtom är de som lever i skärgården ofta djupt engagerade i resursfrågor. De vill ha möjlighet att diskutera dessa frågor med staten och upplever att det saknas. Många av mina kontakter uttrycker en besvikelse och frustration över att samråden inte påverkat länsstyrelsens beslut. Flera upplever att besluten redan är fattade, inte minst om skyddet är en del av regionala överenskommelser såsom de under Helcom. Besvikelsen kan i längden underminera stödet för naturskydd och försämra relationen mellan stat och lokala aktörer.

I de två processerna jag studerade så använder de lokala aktörerna samrådet som en plattform för frågor som är mycket större än den specifika skyddsfrågan och ser länsstyrelsens naturvårdshandläggare som representanter för staten i stort. Mycket tid läggs på att uttrycka besvikelse över en glesbygdspolitik som upplevs som allt mer begränsande, och dessa forum används som ett sätt att försöka få mer politiskt utrymme. En äldre fiskare involverad i en av processerna sa:
- Jag kommer att kämpa mot länsstyrelsen tills jag dör!

Möjlighet att delta varierar
Det är viktigt att notera maktspelet som vissa samrådsprocesser kan innebära. Att alla aktörer inte har samma möjligheter att ta plats. Studien visar att vissa aktörer har större tillgång till samrådsprocessen än andra, till exempel deltar kvinnor och unga i lägre utsträckning än män.

En kvinna som snart ska ärva en gård i anslutning till ett skyddsområde beskriver hur hon besökte ett öppet möte för att få mer information. Hon ville fråga länsstyrelsens handläggare om dialogen med myndigheten. Men då en mindre grupp äldre män helt dominerade talarlistan och blockerade andra aktörers möjlighet att ställa frågor fick hon aldrig svar på sina frågor. Det visar att sättet som aktörer bjuds in på samt öppenheten i dialogen påverkar möjligheten för olika grupper att föra sin talan.

Gemensam vision
I ett av de undersökta fallen var de lokala aktörerna, tillsammans med myndigheterna, engagerade i att formulera en gemensam vision för området. Något som är ovanligt. Den gemensamma visionen visade sig ha en mycket positiv effekt på legitimiteten av beslutet då aktörerna upplevde sig genuint involverade. En deltagare sammanfattar det så här:
- Det var en väldigt positiv erfarenhet att delta i den här processen och se hur myndigheten väger in våra åsikter i sitt arbete. Jag är övertygad om att vi nu har en större förståelse för varandra och ett bättre utgångsläge för samarbete i framtiden.

Text & kontakt:
Linn Rabe, Södertörns högskola
linn.rabe@sh.se

Om tidskriften

Havsutsikt är tidskriften för dig som vill hänga med i vad som är på gång inom svensk havsforskning. I tidskriften får du svar på många frågor, men också en inblick i de frågor som ännu inte forskningen klarat av att besvara. Artiklarna är skrivna av forskarna själva, och anpassade för en bred publik av redaktionen. Läs mer


Sök i arkivet