Länkar i tropiska havslandskap
I många tropiska områden bildar mangrove, sjögräsängar och korallrev en mosaik av livsmiljöer, ett så kallat tropiskt havslandskap. Vi har ganska goda kunskaper om var och en av dessa miljöer. Men hur är de länkade till varandra och hur fungerar havslandskapet som helhet? Vandrande fiskar visar sig fylla en mycket viktig uppgift som mobila länkar mellan miljöerna.
I tropiska havslandskap växer många korallrevsfiskar upp i mangrove eller sjögräsängar och flyttar sedan till korallreven när de blir större. Flertalet korallrevsfiskar simmar även mellan korallrev och sjögräsängar för att äta, och bidrar på så sätt både till utbytet av energi och näringsämnen mellan livsmiljöerna och till att kontrollera mängden födodjur i sjögräsängarna. Fiskarna fungerar alltså som länkar mellan de olika miljöerna.
Generellt sett saknas det väldigt mycket information om dessa länkars betydelse för havslandskapet som helhet, och om vad som sker när länkarna bryts. Mest information finns från studier i Karibien men på senare år har man även börjat studera länkar i tropiska havslandskap i Afrika, Sydostasien, Australien och Brasilien. En sammanställning från Zanzibar i Tanzania visade att hälften av alla korallrevsfiskarter utnyttjar mer än en livsmiljö, och nästan en femtedel utnyttjar mangrove och sjögräsängar som uppväxtområden. Dessa resultat visar verkligen hur sammanlänkade miljöerna kan vara i tropiska kustområden. Det kullkastar även en tidigare uppfattning att områden i Afrika och Sydostasien är mindre hoplänkade än i Karibien.
Kunskapsluckor måste fyllas
Eftersom de olika miljöerna är länkade till varandra så kan ett område påverkas negativt om ett intilliggande område förstörs. Under de senaste decennierna har över 30 procent av jordens mangrove-, sjögräs-, och korallområden försvunnit. Mängden fisk har också minskat avsevärt världen över. Eftersom fisk utgör den främsta källan till protein för människor som bor längs kusten i Afrika, får en minskning av mängden fisk och deras uppväxtområden en förödande effekt.
Vi måste därför fylla kunskapsluckorna för att förstå hur de olika områdena är länkade till varandra. Då kan vi bättre förvalta ekosystemet och fisket som sker i de olika miljöerna. Vi behöver besvara frågor som; hur mycket kan en livsmiljö reduceras i utbredning innan de viktiga länkarna bryts? Vilka avstånd mellan miljöerna krävs för att upprätthålla länkarna? Finns det tröskelvärden då mängden och mångfalden av fisk drastiskt minskar på grund av brutna länkar?
Ett sätt att kartlägga ett tropiskt havslandskap är att kombinera satellitbilder med kontrollpunkter, där man med vattenkikare eller genom att snorkla undersöker vad det är för miljö. Bilden är tagen på Zanzibar i Tanzania när några lokala flickor fick följa med i fält och prova på hur det är att se under ytan med hjälp av vattenkikare. Foto: Charlotte Berkström
Landmetod till havs
Ett nytt sätt att undersöka länkar i havslandskapet är att använda sig av metoder som från början är utvecklade för miljöer på land. Man använder sig av satellitbilder och ett geografiskt informationssystem för att kartlägga hur havslandskapet ser ut. Denna metod fungerar bra i tropiska miljöer, där vattnet ofta är klart och man då tydligt kan se konturerna av korallreven och sjögräsängarna. För att försäkra sig om att man kartlägger rätt livsmiljö åker man oftast ut med båt och tittar i vattenkikare eller snorklar och dyker på plats.
Därefter kan man göra transekter, alltså simma längs en bestämd sträcka och identifiera och räkna antalet fiskar man ser. Man kan då koppla ihop havslandskapets utseende med de olika fisksamhällena. Vi får på så sätt svar på hur mängden av livsmiljöer och närheten mellan dem påverkar vissa fiskarter, och på så sätt kan vi se hur de är sammanlänkade.
Det tropiska havslandskapet består av många typer av livsmiljöer, bland annat mangroveträsk, sjögräsängar och korallrev. Här kan ni se hur miljöerna ser ut på olika skalor i Tanzania, från ett flygplan och under ytan. Mangroveträskens rötter och sjögräsängarnas bladverk bildar komplexa livsmiljöer under ytan, som undervattensskogar och ängar, rika på mat och skydd för små och stora fiskar. Korallreven bildar en hård komplex struktur av levande organismer med många gömställen och rikligt med föda for en mängd marina organismer. Foton: Charlotte Berkström
Naturlig märkning
Man kan också studera länkar genom att använda sig av något som kallas stabila isotoper, som man mäter i fiskarnas vävnad och som fungerar som en naturlig märkning. Miljön där fisken befinner sig i och den mat den äter påverkar sammansättningen av stabila isotoper i vävnaden. Med hjälp av vävnadsprover kan man därför se om fisken lever och äter i sjögräs, mangrove eller korallrev, eller om den påvisar en blandad isotopsignal som skvallrar om att den rör sig mellan olika livsmiljöer. Kompletterar man även med att titta på fiskarnas maginnehåll kan man förstå vad de äter i de olika miljöerna, och kan dra slutsatser om hur de påverkar födoväven i de olika områdena.
Viktigt med större skala
Många fiskarter av kommersiellt värde vandrar mellan miljöer i det tropiska havslandskapet. De flesta marina skyddsområden i tropiska länder är dock inrättade i områden med korallrev och inkluderar inte alltid sjögräsängar och mangrove. Det är därför viktigt att öka förståelsen för hur korallrev är länkade till andra miljöer, och ta hänsyn till dessa viktiga uppväxt- och födoområden för att i framtiden kunna öka framgången i fiskeriförvaltningen.
