Algblomningar

Ett naturligt fenomen

När växtplankton förekommer i stora mängder kallar vi det algblomning. Algblomningen är ett naturligt fenomen och hör till algernas normala livscykel. Vattnet grumlas, ändrar färg och algerna bildar ett lager på vattenytan. Lagrets tjocklek varierar beroende på hur kraftigt algerna blommar. För att massförekomster av alger ska kunna uppstå krävs det att tillgången på näring (ex. fosfor och kväve) och ljus är god. Andra faktorer som har betydelse är vattnets temperatur, skiktning samt vind - och strömförhållanden.

Vårblomning

Under senvintern/våren (februari-april/maj) förekommer en kraftig så kallad vårblomning som normalt domineras av kiselalger. Den följs av mindre blomningar av andra algarter under våren och sommaren. På hösten är det åter vanligt med en lite större blomning innan ljuset blir för svagt för att åstadkomma kraftigare blomningar. De vanliga vår- och höstblomningarna leder normalt inte till täta ansamlingar i ytan och är ofarliga.

Giftiga algblomningar

Under sommaren (juli till augusti) brukar blomningar av cyanobakterier, även kallade blågrönalger, ofta uppstå. De är egentligen ett slags bakterier, men deras många likheter med alger gör att de brukar räknas till gruppen växtplankton. Näringstillgången och vädret påverkar cyanobakteriernas blomningar. Soligt och vindstilla väder, tillsammans med höga näringsämneshalter (främst av ämnet fosfor), förlänger till exempel blomningarna. En del av blomningarna består av potentiellt giftiga arter såsom Nodularia spumigena, även kallad katthårsalg, som brukar bilda tydliga samlingar på havsytan.

Algblomningar förekommer både ute till havs, vid kuster och i sjöar och vattendrag såväl inom Sverige som utomlands. Skadliga algblomningar kan förekomma i alla dessa miljöer. Blomningar av cyanobakterier uppträder i både sött och bräckt vatten. Östersjöns cyanobakterier klarar däremot inte salthalten i Västerhavet (Kattegatt och Skagerrak) och finns därför inte i dessa områden.