Knölvalar har varit mycket hårt ansatta av jakt. Valfångst har pågått i hundratals år, men i början på 1900-talet blev jakten så intensiv att knölvalarna var nära utrotning. På 1960-talet fanns det inte många knölvalar kvar, och olika skyddsåtgärder sattes in. Sedan 1986 är kommersiell valfångst förbjuden världen över.

Beslutet om förbud mot kommersiell valfångst togs av Internationella valfångstkommissionen. Denna organisation är den enda som har fått mandat från FN att globalt reglera valfångst. Beslutet om globalt förbud mot kommersiell valfångst har följts av alla medlemsländer utom tre. Norge och Island har beslutat att inte följa valfångstkommissionens beslut, och har fortsatt att fånga val i kommersiellt syfte. Japan har fortsatt att fånga valar, men har tidigare hänvisat till att det gjorts i forskningssyfte. År 2018 drog sig Japan ur Internationella valfångstkommissionen, och jagar sedan dess val i egna vatten med öppet kommersiella syften.

Knölvalar finns i alla stora hav. Den tillbringar somrarna i kallare vatten nära polerna, och kalvar i varmare vatten närmare ekvatorn. I stort sett alla populationer verkar vara på uppgång, även om informationen om populationerna inte är lika säkra för alla områden. En grupp amerikanska forskare har studerat populationerna i Sydatlanten, och jämfört dagens populationsstorlekar med hur det var innan den industriella valfångsten satte fart. Tidigare har man känt till att knölvalarna är på väg tillbaka, men de nya studierna kan glädjande nog visa att populationerna faktiskt i det närmaste är tillbaka på de nivåer de hade på 1830-talet.

Även på den norra delen av jordklotet har knölvalen återhämtat sig, men här är uppgifterna mer osäkra. I de västra delarna av Nordatlanten är bestånden relativt starka, medan det råder större osäkerhet kring knölvalarna i de östra delarna av Nordatlanten.

För att inventera knölvalspopulationerna används både fartyg och flyg. I vissa områden har även märkning av valar använts för att beräkna populationernas storlek.