En skräckinjagande figur

Fruktan för havens betare ger stora effekter i havens näringsväv. En svag doft av hoppkräfta får växtplankton att mobilisera sina försvar. En del blir giftiga och andra gömmer sig genom att bli mindre eller hålla sig stilla. Allt för att undvika att bli uppäten.

Hoppkräftor, som är världens vanligaste djur, släpper ut unika ämnen i havet. Ämneshalterna är tillräckligt höga för att påverka havets näringsväv, visar ny forskning från Göteborgs universitet.

– Eftersom växtplankton i havet är grunden för allt liv i havet så blir effekterna storskaliga, säger Erik Selander vid institutionen för marina vetenskaper på Göteborgs universitet, som leder forskargruppen.

När växtplankton försvarar sig kan det orsaka långtgående effekter som giftiga algblomningar eller att kiselalger bryter sina långa sammanhängande kedjor av celler till kortare eller encelliga varianter. Det påverkar i sin tur hur mycket kol som exporteras från ytvattnet till djupare vatten, och vem som äter upp vem i planktonsamhället.