Bild
Bild: Oncorhynchus gorbuscha by Arthur Chapman (CC BY 2.0)
;
Tema:

Fällor effektivaste skyddet mot puckellax

Den främmande puckellaxen bedöms vara ett hot mot våra inhemska laxfiskar. Forskare vid SLU Aqua bedömer att den inte går att stoppa, men att fällor är det bästa sättet att begränsa spridningen i svenska vatten.

Puckellaxen (Oncorhyncus gorbuscha) lever naturligt i bland annat norra Stilla havet, norra Ishavet och i Nordostasien. Den har också planterats ut i Ryssland, öster om den norska kusten. Redan under 70-talet fångades exemplar längs svenska kuster och i älvar, och i fjol observerades exemplar i bland annat Örekilsälven, Göta älv, Ätran, Viskan och Lagan.

– Puckellaxen har fångats eller observerats längs norska kusten, den svenska västkusten, Jylland i Danmark och även i Irland och Skottland. Allt pekar på att arten har etablerat sig i området vid Norra ishavet och nu är inne i en snabb spridningsfas, säger Erik Petersson, professor vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU (SLU Aqua).

Vad forskarna befarar är att puckellaxen dels kan störa andra laxfiskars lek, dels att att den ska sprida sjukdomar och parasiter. Idag går det inte att utrota puckellaxen, men forskarna bedömer att det effektivaste sättet att begränsa dess spridning är att bygga fällor för uppvandrande fiskar i närheten av mynningen till lämpliga vattendrag. Fällorna fångar visserligen alla arter, men då kan man avliva puckellaxarna och släppa de inhemska arterna fria igen.

– Fällor är dyrt och kräver en stor arbetsinsats men det bör övervägas i större vattendrag, i vattendrag med stor uppvandring av puckellax och i särskilt skyddsvärda vattendrag. I längden blir det enklare och billigare att göra en kraftfull insats nu istället för att vänta till fiskarna ökat i antal, säger Erik Petersson.

Forskarna på SLU Aqua SLU Aqua föreslår även övervakning av vattendrag som är i farozonen, ett utökat internationellt samarbete och informationsinsatser riktade till sport- och yrkesfiskare och allmänhet.