Närmare 1000 skolelever i Bohuslän har hjälpt forskare och myndigheter att leta främmande arter i svenska vatten. På projektets sista dag hittade eleverna ett litet exemplar av den invasiva blåskrabban, Hemigrapsus sanguineus, utanför Stenungssund. Det exemplar som eleverna hittade är inte det första i Sverige – det första gjordes 2012 i Hönö i Bohuslän och sedan dess har totalt 12 fynd rapporterats, varav åtta kom in ifjol.
- Det oroväckande med det nya fyndet är att det är ett ungt exemplar. Tidigare har man bara funnit vuxna individer och det här kan betyda att blåskrabban nu lyckats reproducera sig i svenska vatten, säger Matz Berggren, forskare på institutionen för marina vetenskaper på Göteborgs universitet.

Blåskrabban kommer ursprungligen kommer från Asien och den har redan lyckats etablera sig längs den Nordamerikanska östkusten, samt längs kusterna i Frankrike, Belgien, Nederländerna och tyska bukten upp till den södra delen av danska västkusten. Den lever i grunda miljöer där den har gott skydd mot både fåglar och fiskar. Blåskrabban är allätare och födan består av allt från makroalger till små ryggradslösa djur som snäckor, musslor, märlkräftor, havstulpaner och havsborstmaskar, samt larv‐ och juvenilstadier av fisk.
- Den är inte särskilt stor, men den blir könsmogen tidigt och kan leva i 5-7 år. Vid stabil temperatur och salthalt reproducerar den sig 3-5 gånger per säsong, till skillnad från våra inhemska arter som reproducerar sig bara en gång per säsong. I Frankrike har man på vissa platser räknat till över 100 krabbor per kvadratmeter, säger Matz Berggren.

Den höga reproduktionstakten i kombination med dess aptit gör att den effektivt konkurrerar ut andra arter genom att äta upp all mat.
Blåskrabban klarar stora svängningar i både salthalt och temperatur, och på svenska västkusten finns alla förutsättningar för att den ska trivas. I Östersjön kan visserligen vuxna individer klara sig, men däremot är salthalten för låg för att larverna ska överleva. Efter att det första exemplaret hittades vid stranden Lapposand på Hönö 2012 har flera fynd rapporterats från samma område.
- Anledningen kan vara att platsen ligger i nära anslutning till inseglingsrännan till Göteborgs hamn, där många fartyg tömmer sina barlasttankar och larver kan ha följt med. Men på senare tid har man även hittat exemplar längre norrut, längs utsidan av Orust och Tjörn samt norr om Lysekil, vilket också är ett varningstecken för att den har fått fäste, säger Matz Berggren.

På Nordamerikanska östkusten, dit blåskrabban kom redan på 80-talet, har man genomfört många studier. Där etablerade sig även vår inhemska strandkrabba, Carcinus maenas, som en invasiv art för många år sedan.
- Vad de har sett är att blåskrabban nu konkurrerar ut både strandkrabban och de inhemska arterna. Och på vissa etableringsplatser har även strandsnäckorna minskat med 70-80 procent, säger Matz Berggren.

Nu vill han att allmänheten ska hålla ögonen öppna i sommar, särskilt alla barn som fiskar krabba längs strandkanten, och rapportera in alla misstänkta fynd.
- Det handlar fortfarande om så pass få exemplar, så det är oerhört svårt för oss forskare att gå ut och tro att vi själva ska hitta dem på egen hand. Därför är det viktigt att vi får hjälp av allmänheten, säger han.

Hur känner man igen blåskrabban?
Till skillnad från andra krabbor har den en karakteristisk fyrkantig ryggsköld.
Hanarna (inte honorna) har dessutom en typisk blåsa mellan det rörliga och fasta fingret på klosaxen.

Vad ska man göra om man tror att man hittat en blåskrabba?
- Lägg den i en hink med lock (de är mycket rymningsbenägna).
- Fotografera den och skicka bilden till Matz Berggren: matz.berggren@gu.se Släpp inte ut den igen!
- Om det är möjligt ordnas upphämtning för transport till Lovencentrets laboratorium i Fiskebäckskil, annars ska den avlivas.