Frågan om försvunna blåmusselbestånd har undersökts av norska Havforskingsinstituttet, men de har fortfarande inte hitta någon gemensam nämnare som kan förklara samtliga försvinnanden. De konstaterar dock att på flera platser kan man se att musslorna dött och att det varit ett snabbt förlopp, vilket kan tyda på att det handlar om någon form av sjukdom. Nyligen hittades parasiten Marteilia refringens för första gången i Norge, vilken skulle kunna förklara några av fallen.
Dock inte alla.
– Det kan visa sig att det finns olika orsaker till att blåmusslorna försvunnit från olika lokaliteter. På vissa ställen kan det också visa sig att de kommer tillbaka, eller att de har flyttat sig ett kort avstånd, säger forskaren Tore Strohmeier.

Även på svenska västkusten har man de senaste åren fått indikationer på att något kanske inte står rätt till med musslorna.
– Vi är framför allt lite oroade för blåmusselbankarna. Vid karteringar och återbesök vid tidigare kända bankar har de ibland varit helt tomma eller bara innehållit några enstaka exemplar, säger Anders Olsson, marinekolog på Länsstyrelsen Västra Götaland.

Anders Olsson berättar att när Länsstyrelsen är ute och träffar allmänheten får de ofta höra om ställen där det tidigare alltid funnits musselbestånd, men som nu är tomma. Ett problem är dock att det finns begränsat med historisk data att jämföra med. Under 80-talet gjordes till exempel inventeringar av blåmusselbestånd längs Västkusten.
– Problemet är att vi inte vet hur de definierade ”ett bestånd”, hur många musslor det krävdes för att de skulle kalla det för en bank. Sedan kan ju habitat flytta sig naturligt också, men det är svårt att dra några säkra slutsatser när vi inte har någon äldre väldokumenterad bank som vi kan jämföra med.