Forskarna konstaterar att det är stor genetisk likhet mellan de olika populationerna, oavsett var de håller till. Det tyder på att det förmodligen förekommer ett visst utbyte av gener mellan olika populationer över hela utbredningsområdet. Men forskarna såg också tydliga skillnader i DNA utifrån vår- respektive höstlek. Och dessa skillnader var desamma oavsett område, till exempel såg man samma DNA-variation hos vårlekande sillpopulationer i västra Atlanten som hos vårlekande strömmingar i Östersjön.

Att välja lektid är en fråga om vad som ger bäst möjlighet för avkomman att överleva. I början av 1900-talet lekte strömmingen i Östersjön oftast under hösten, men idag är har vårlek blivit betydligt vanligare. Kanske kan det bero på att övergödning gjort att tillgången på plankton ökat.

Studien är ett samarbete mellan forskare vid Uppsala Universitet, Stockholms Universitet och Dalhousie University, Halifax.