År 2020 ska minst tio procent av alla kust- och havsområden vara skyddade, enligt internationella överenskommelser. Drygt fyra procent av världens hav har något slags skydd idag, så det finns fortfarande mycket att göra för att uppnå målen. Hur är då läget för de svenska havsområdena? Havet.nu-redaktionen frågar Lena Tingström, utredare på Havs- och vattenmyndigheten.

- Arealmålet är egentligen redan uppnått för svenska havsområden, i och med att vi inrättat Natura 2000- områden. Nationellt sett ligger vi nu på 15 %. Men i Havs- och vattenmyndighetens handlingsplan för marint områdesskydd har vi även målet att nå minst tio procent i vart och ett av våra tre stora havsområden. För Västerhavet och Egentliga Östersjön är det inga problem, vad avser arealmålet, men för Bottniska viken finns fortfarande en del kvar innan vi har uppnått tio procent. Där ligger vi fortfarande bara på runt fyra procent, berättar hon.

Men det är inte bara själva arealen skyddade områden som är viktig. Områdena ska också vara funktionella, ekologiskt representativa och så pass sammanhängande att organismer har möjlighet att sprida sig från det ena skyddade området till det andra. I det avseendet är det betydligt svårare att beskriva läget med det svenska områdesskyddet.

- När det gäller att bedöma funktionalitet och ekologisk representativitet lider vi av kunskapsbrist. Havs- och vattenmyndigheten har frågat länsstyrelserna vad de tycker hindrar arbetet med de marina skyddade områdena, och kunskapsbristen kommer då långt upp på listan. Det är helt enkelt svårt att veta om vi når bevarandemålen. Det sker i princip ingen uppföljning av de marina bevarandemålen, och det är därför svårt att exempelvis utvärdera funktionaliteten.

I en nyligen publicerad vetenskaplig artikel har en internationell forskargrupp undersökt hur situationen ser ut globalt. Forskarna undersökte vilka parametrar som påverkade hur de skyddade områdena fungerade, exempelvis i hur stor grad de haft en positiv inverkan på fiskproduktion i områdena. Det som visade sig vara allra viktigast för att få skyddade områden att fungera väl var att det avsatts tillräckliga resurser i form av pengar och personal för att sköta och administrera områdena. De områden som haft tillräckliga resurser hade också bäst funktionalitet.

- Den bilden kan stämma med svenska förhållanden också, säger Lena Tingström. Länsstyrelserna har poängterat att det ofta saknas tillräckliga resurser för sitt arbete med områdesskydd.

Men Lena ger en positiv bild av framtiden, och berättar att det är mycket på gång när det gäller svenskt marint områdesskydd.

- I och med att vi har Havsmiljödirektivet så styr hanteringen av havsmiljöfrågor numera åt samma håll. Havsmiljödirektivet anger på ett samlat sätt vad som behöver skyddas. Det är naturligtvis inte bara fråga om reservatsbildning, men de marina områdesskydden är ett viktigt verktyg i arbetet för ett hav med god ekologisk status.