Under vintern 2014 skedde ett av de största inflödena till östersjön som någonsin uppmätts. Då fanns stora förhoppningar om att hela bassängen öster om Gotland skulle bli syresatt. Mycket riktigt uppmättes också syre i bottenvattnet i den här bassängen under våren och sommaren 2015, men därefter tog det slut.

En orsak till den begränsade påverkan skulle kunna vara de mycket höga halterna av svavelväte som fanns innan inflödet 2014.
– Förenklat kan man säga att svavelväte äter syre. Finns det mycket svavelväte i vattnet vid ett inflöde kommer mycket av syret gå åt till att oxidera svavelvätet. Vi tror därför att de tidigare höga halterna av svavelväte kan vara en bidragande orsak till att vi inte kan se någon minskning i utbredningen av de syrefria bottnarna, säger Lena Viktorsson, oceanograf på SMHI.

SMHI:s syrekartläggning visar hur den totala ytan av bottnar med syrebrist har förändrats sedan 1960-talet. Fram till mitten av 1980-talet var inflöden av syrerikt vatten till östersjön vanligt förekommande och utbredningen av områden med syreproblem var liten. Därefter följde en period då stora inflöden bara noterades omkring vart tionde år. Efter 1999/2000 noterades ett regimskifte då utbredningen av syrefria bottnar nådde en förhöjd nivå som har bibehållits sedan dess.

– Sedan 2014 har de små och medelstora inflödena till östersjön ökat. Om denna utveckling fortsätter är det mycket positivt för östersjön, och chanserna är goda att utbredningen av syrefria och syrefattiga områden minskar på sikt, säger Martin Hansson, oceanograf på SMHI.